Istryka omkring och tigga. Ju nera barn sådana arbetare ha, desto säkrare äro de att icke förflyttas till arbetshuset, och barnen att få tigga som förut, samt att succesive prepareras för inträde i fängelserna, så.Isom brottslingar. Vill man erhålla en öfversigt af hufvudstadens rekryter på brottets bana, så behöfver man endast besöka Gustaf Adolfs torg kl. 9—11 på aftonen vid nästa I operamaskerad, och man skall med bedröfI velse och häpnad erfara hvilka då äro de mest tongifvande der. LITTERATUR TIDNING. Innehåll, Schinkel, Minnen ur Sverges nyare historia, — Brauneiser, Johannes Evangelistens förste almindelige Brev. — Svensk Litteraturtidskrifty — Litteraturoch konstnotiser. Minnen ur Sverges nyare historia, samlade af B, v. Schinkel. — Tionde delen. — Förf. och utg. YT J. A. C, Hellstenias. (Stockh. Samson Wallin). Förevarande del afslutar Carl XIII:s regering samt berättar hans och hans gemåls död, vidare skildrande Carl Johan och hans tid in på år 1822. Tillika förekommer en skizz af heliga alliansen, jemte Sverges accession dertill 1816, ehuru dock Carl Johan flera år stod i en viss spänning till densammas mäktigare representanter, särskildt föranledd af Rysslands och öfriga stormakters uppträdande mot Svergei dansk-norska liqvidationsfrågan. Åtskilliga artiklar i Wallmarks Journal från dema tid torde ha förtjent att framhållas, hvilka, visserligen icke härflutit endast af dennes enskilda åsigter. Verkligen innebär detta skifte den vackraste sidan i Carl Johans historia och den häftiga ordvexling mellan honom och Suchtelen, som utan närmare tidsbestämmelse anföres i Crusenstolpes Carl Johan och Svenskarne, tillhör säkerligen denna tid. Att Carl Johan vid kröningen förkastade den tillämnade kröningshästen, derföre att denne ej blifvit inriden efter hans tycke, är väl ej fullt korrekt; ty hvarför skulle han ha blifvit annorlunda inridek och hvarför försökte han honom då i sista stunden? Det synes, som skulle djuret vid tillfället ha lidit af någon hastigt åkommen tillstöt, som vållat dess oanvändbarhet för ögonblicket. Enkedrottningens plötsliga frånfälle i Juni 1818 anföres helt kort utan något upptagande af de många, visserligen högst otroliga rykten, som dervid fästades under denna tid, som var så fraktbar på de orimligaste sagor om förgiftningar och dylikt. Att enkedrottningen häftigt insjuknade vid en fest gifven af Carl Johan på Rosendal samt omedelbart derefter afled, är faktiskt och föranledde de mest galna inbillningar. Att hon der blifvit förgiltad, var länge en folktro; men sättet berättades olika. Att hon derifrån dödssjuk i sträckande traf fördes till sina rum är historiskt. Ref. har hört af en person, som det året exercerade beväring och med sin trupp uppehöll sig vid tillfället nära Blå Porten, att hemresan der förbi skedde med möjligaste hastighet och att ryktet om förgiftning spred sig omedelbart efter hennes död. Ien aflägsen landsort, der ref. som barn då vistades, framställdes saken så, att, när tå kringbars, skulle enkedrottningen skaffat gift i den kopp, som var ämnad Öarl Johan, men att grefve Brahe, som märkt detta, med en ring, som hade egenskapen att utvisa gift, profvat teet och derefter vridit om kopparne, så att drottningen sjelt fick den förgiftade varan, hvilken manöver skulle varit orsaken till den stora gunst Brahe åtnjöt. Emellertid härflöt hela denna saga sannolikt från en modifikation af en ännu äldre rörande Carl August, att nemligen drottningen Skulle i samråd med grefvinnan Piper bjudit prinsen en kopp tå, hvari drottningen mängt förgift, det bon skulle haft i beredskap i en ring som hon bar på fingret, och hvilket tå skulle förorsakat prinsen de svåraste plågor. Anunnu träffar man äldre personer, som tro på dylika historier. Emellertid har ref. för 30 år sedan hört den, naturligaste och sannolikaste förklaring på det hastiga dödsfallet, af friherrinnan Sparre, född grefvinna ILewenhaupt, dåvarande hoffröken hos enkedrottningen. Denna hade nemligen plågats af fotgikt och länge begagnat dubbla yllestrumpor, men kunde för festen på Rosendal omöjligt förmås att pådraga annat än silkesstrumpor, hvilket, i förening med degens kyliga väderlek samt dåtidens korta och snäfva fruntimmersdrägter. förorsakade förkylning, som hastigt dref gikten uppåt bröstet och medförde katastrofen. Orsaken till dessa mörka misstankar var, att drottningen med sin öppna karakter och sitt fritaliga väsen ofta yttrade sympati för den afsatte konungens gemål och barn, vid hvilka hon var med gammal och varm tillgifvenhet fästad. Omedelbart efter anförandet af enkedrottningens åsigt, att Gustaf Adolf ej var Gustat III:s son, anförer förf. Muncks memoire på ett sätt, som kunde föranleda dem, hvilka ej känna första delarne af Schinkels minnen, att tro, det detta bosynnerliga dokument bekräftade samma åsigi, hvilket dock ej är förhållandet. Detta aktstycke, som ej kan tryckas, finsi Engeströmska biblioteket samt i resum6 på Upsala bibliotek af prof. Fants band. Hälften deraf egde i afskrift assessor Crusenstolpe. Efter teckningen sf utländska förhållandena öfvergår förf. till riksdagen 1817—18, der Than bland andra källor begagnar monografierna af M. i Aftonbladet 1867 om urtima Triksdagen 1817—18 och riksdagen 1817— 118 och kungliga teatern, en tidsbild. Derefter afhandlas stortingen 1818, 1821 Joch 1822 samt slutligen kronprinsens utländ-Iska resa och trolofning, alltsammans efter JIrika och nya källor samt med högst vigtiga I bilagor. ; Den nye förtjenstfulle utgifvaren har lemnat ett godt arbete, och vore önskligt, att inga vidare redaktionsombyten skedde, hvarigenom verkets utgifvånde försenas och dess samlare ej torde få upplefva dess fulländning, hvilket vore en stor förlust, när ej. längre hans muntliga upplysningar vore att tillså.