barnet och uttrycker sitt djupa ogillande mot den tyranniska polisen. Men dessa varningar äro ju påtagligen ändamålslösa — säger man -—, kraftigare åtgärder böra vidtagas. Ganska riktigt! Men hvilka åtgärder? — Jo, polisen kan och bör förflytta de föräldrar, som låta sina barn idka tiggeri, på arbetshuset och taga barnen om hand. — Visserligen. Så sker ock. Men då förer fattigvårdsstyrelsen, fattigvårdsnämnden m. fl. ett förskräckligt oväsende öfver dessa åtgärder, och förklarar, som rätt och sannt är, att hufvudstadens arbetshus på långt när ej kunna iorymma alla som borde dit förflyttas, och att kommunen alldeles icke står ut med att försörja och logera arbetsföra personer derför att deras barn ej skola stryka omkring och tigga. Ju flera barn sådana arbetare ha, desto säkrare äro de att icke förflyttas till arbetshuset, och barnen att få tigga som förut, samt att succesive prepareras för inträde i fängelserna, såsom brottslingar. Vill man erhålla en öfversigt af hufvudstadens rekryter på brottets bana, så behöfver man endast besöka Gustaf Adolfs torg kl. 9—11 på aftonen vid nästa operamaskerad, och man skall med bedröfvelse och häpnad erfara hvilka då äro de mest tongifvande der.