at KL ET fra mar RR rag SR TN PR kunnat upplåna penningar, blifvit af premierministern tvingad att ingifva sin afskedsansökan. Till hans efterträdare har utsetts deputeraden Valaoritis, hvilken är enj vid hofvet gerna sedd person. Han är en af de rikaste godsegarne på de joniska öarne, en af Bulgaris personliga vänner och tillhör, liksom denne, det s. k. engelska partiet. På begäran meddela vi följande ur gårdagens AZ at P. T.: : Till Redaktionen af Postoch Inrikes Tidningar ! Hos redaktionen får jag ödmjukligen anhålla om införande i den officiella tidningen af nedanstående uppsats; och skuile jag vara andra redaktioner synnerligen förbunden, om de ville derifrån intaga densamma i sina tidningar. Uti tidningen Fäderneslandet för sistl. 5 Januari finnes en uppsats, som, på denna tidnings vanliga sätt, klandrar den afhandling, som k. vetenskapsakademien infört uti lilla almanachan för innevarande år, upptagande de 4 blad, som, enligt föreskrift, böra innehålla en för allmänbeten gagnelig afhanding. Det torde kunna anses föga vigtigt, att ingå i ett försvar, eller en kritik af nämnda uppsats; men då undertecknad eger närmaste kännedom om tillkomsten af den i almanachan införda afhandlingen, så anser jag mig böra för svenska allmänheten ådagalägga, att akademien, genom dess införande å nämnda ställe, icke, såsom Fädernesandets zoolog velat utsprida och verkligen tyckes hafva trott, farit fram med skrock och osanningar,, utan tvärtom att hon deri-1. genom åt allmänheten meddelat åtskilliga mindre allmänt kända sanningar, som kunnal. lända till upplysning och således vara nyttiga. Denna tillrättavisning kommer visser-: ligen något sent, men endast derföre att! hvarken jag sjelf eller någon af mina vän-! ner och bekanta pläga läsa nämnda tidning, (: hvarföre jag först under de sist förflutna da-: garne erhållit kännedom om den här omta-! lade uppsatsen. Uti den nämnda afhandlingen i almana-! chan anföres om igelkotten, att han äter: med begärlighet ormar af alla slag, utan att skadas af huggormarnes bett, och förtär : utan skada de giftigaste insekter, t. ex. spansk-: flugan. ; Den sista delen af detta yttrande är icke bestridd i tidningen och är i mellersta och: södra Europa allt för väl och allmänt känd att kunna bestridas; men första de!en deraf, : angående ormarne, förklaras af Fädernes-! landets zoolog helt kort och tvärt för bondtro och osanning,. Att detta är och ! länge varit en bondtro, är både möjligt och sannolikt; men säkert är, att denna, : liksom mången annan bondtro, verkligen :) grundar sig på iakttagelser och är fullkomligen sann och rigtig. Detta har tilll! fullo blifvit visadt af doktor H. Lenz, som! häröfver anställt talrika försök, hvilka han utförligt beskrifvit i sin Schlangenkunde,:! Gotha 1832, och som derifrån blifvit upptagna i flera allmänt kända zoologiska arbeten. Han berättar t. ex., att flera huggormar insläpptes till en, uti en större trälåda instängd, igelkott-hona, som 7 dagarl! förut framfödt 6 ungar; att hon då snartinärmade sig en af ormarne och luktade på honom, men dervid erhöll ett par bett i nosen och, då hon i anledning deraf slickade sig om munnen, äfven ett i den utsträckta tungan. Efter en stunds förlopp grep hon! då ormen om hufvudet, hvilket hon först af.-: bet, tuggade och nedsväljde, med gifttänder och allt, hvarefter hon med god smak förtärde ormens halfva kropp och derpå helti: lugnt återvände för att dägga sina ungar, l. utan att då eller under de följande dagarne: visa ringaste tecken till ondt efter ormbet-! ten. Liknande uppträden förnyades sedan :! några gånger efter en eller flera dagars mel-1: lantid med de öfriga ormarne, utan att igel-) kotten dog eller ens syntes sjuk af ormbet-! j en. Prof. Blasius i Braunschweig, som torde kunna anses för vår tids utmärktaste kännare af Europas mindre däggdjursarter och: deras lefnadssätt, anförer denna egenskaj hos igelkotten såsom fullkomligen säker oc väl känd, i sitt arbete: Wirbelthiere Deutschlands, I, 1857, hvilket icke bör vara obekant för någon af de zoologer, som syssel-): sätta sig med däggdjuren. Dock torde det få anses förlåtligt, om allt detta icke varit) kändt af Fäderneslandets zoolog. Vi böra icke strängt klandra honom derföre; men enhvar måste klandra, att han, utan annan grund än sin egen okunnighet, sökt beskylla vetenskapsakademien för att icke hatva vetat hvad den berättade och att således, genom sin korta framställning, hafva velat bland allmänheten utsprida skrock och osanningar, samt att göra oreda i de rediga begrepp, som redan kunna finnas angående den ena eller andra djurartens större. eller mindre skada eller nytta. Vi känna rätt väl, att flera nyare författare betviflat igelkottens förmåga att tåla ormbett och anfört Giebels rön, att detta djur dör lika väl som alla andra af blåsyra, samt tillagt, att det väl ej lider något tvifvel, att äfven ormbett skulle verka såsom vanligt på igelkotten, ifall de rätt applicerades,. Men detta sista yttrande är dock blott en enskild förmodan eller slutsats, för hvars riktighet vi sakna alla bevis, liksom vi sakna all kännedom om huru ormbetten böra rätt appliceras,. . De tyckas dock vara skäligen väl applicerade, då de träffa i nosen och i tungan. Anmärkninvgen, att moripan är fridlyst ända till 1870 års slut, är ganska riktig; men detta står icke i jagtstadgan, utan i en särskild k. förordning, som icke lärer vara obekanot i den trakt, hvarest fågelns inplantering blifvit försökt; och på andra orter behöfver den icke vara känd. Såsom almanach-uppsatsens både titel och hela innehåll utvisar, är den hufvudsakligen ämnad att sprida upplysning om vigten af att skydda vissa