UTRIKES, SPANIEN. Från Madrid skrifves den 7 dennes: Här na utsändts två stora valprogrammer, det na från den republikanska nationalkomiten, let andra från det kätolskt-monarkiska parjet. Hvarje parti försäkrar, i de spanska proklamationernas egendomliga blomstrande til, att det ej allenast har sanningen och rättvisan, utan äfven folkets stora majoritet vå sin sida. Från båda hållen uppmanas olket att af alla krafter verka för uppnåndet af ett lyckligt resultat. Hittills hade mellertid ej någon egentlig republikansk manifestation egt rum, men på aftonen den 4 dennes antog Madrids utseende en oroväcande karakter. Hela aftonen var platsen Puesta del Sol besatt af lifliga grupper, hvarbland man märkte många nationalmilisoffiserare. Dock kom man snart till den öfver;ygelsen, att det snarare var grupper af nyikva än af orostiftare, som samlat sig. Det fanns emellertid en förklaring öfver nyfikenheten. Redan föregående dag visste man, att en deputation från milisen i Madrid hade nfunnit sig hos ministerpresidenten, för att begära återkallandet af general Caballeros de Rodas samt ett allmänt induölto för de fångna insurgenternå. Marskalk Serrano svarade med värdighet och fasthet på denna beäran. Chefen för den 20:de rhilisbataljonen begaf sig nu till aynntamientoet för att tala med alkalden Rivero, hvilken är milisens öfverbefälhafvare. Samtalet fördes mycket ugnot och ledde till, att milisens organisation icke skulle förändras. Dock voro milissoldaterna fortfarande under vapen, och detta oroade befolkningen. På gathörnen voro uppsatta plakater med de hemlighetsfulla orden: A la una! (klockan 1). I Buffoteatern uppkom midt under föreställningen detrykte, att milisen bemäktigat sig Cortezpalatset, och hela publiken störtade ut på gatan. Följande dagen var allt lugnare; dock berättådes från alla sidor, att striden blott var uppskjuten och skulle utbryta inom en vecka. Många förmögna familjer hafva lemnat Madrid, såsom ock förhållandet är i de större städerna i Andalusien. GREKLAND oci TURKIET. Senaste underrättelser bekräfta, att uppresningen på Kreta ändtligen de facto kan anses slut. Depescherna från öns guvernör, Ibassein pascha, förmäla att insurgenternas antal belöpte sig till 12,000 man samt att inga andra för närvarande finnas på ön. Anföraren, Petroponlaki d. y., har äfven tillfångatagits och blifvit förd till Konstantinopel. Den stora nöd, so: insurgenterna ledo bland bergen i följd af hunger och köld, tyckes varit orsaken till att de gåtvo sig; äfvensom härtill bidrog, att all hjelp utifrån blifvit afstängd genom öns stränga blokering af de turkiska örlogsfartygen. Grekiska tidningarne säga naturligtvis, att upproret ej kan anses vara slut derföre att Petroponlaki blifvit fånge, utan att turkarne afgifvit falska rapporter om detta slut, för att dermed inverka på kongressen. Turkiska regeringen har nu offentliggjort sitt senaste dekret rörande grekiska undersåterna. Sedan fördraget mellan Porten och Grekland suspenderats, blifva grekiska undersåter, hvilka vistas i Turkiet, stälda under detta senare lands lagar. Grekiska undersåter, hvilka antingen härstamma från grekiska undersåter eller genom Londonprotokollet blifvit sådana, skola, om regeringen så önskar, kunna utvisas. Sådana, hvilka 4