Aftonbladet – 14 januari 1869, sida 2

gjorde jag det löftet att... aldrig röka om lördagen. Slut. IV; Ett fredsslut utan preliminiärer, komferenser och diplomatiska noter. Skizz från Andalusien. Den lilla staden Chiclana, belägen på två mils afstånd från den stora staden San Fernando, Jigger spridd på tvenne höjder, mellan hvilka floden Liro flyter fram, om vintern mycket bullrande, om sommaren mycket stillam. Denna stad eller snarare by, är-bekant för de vackra landthus, som der blifvit uppbyggda af de rika invånarne i Cadiz, som i alla tider haft mycken smak för att lemna sitt stenskepp och söka upp land, ängar, åkrar, grönt gräs, och träd, med ett ord, allt hvad de ej ega derutei hafvet, der de byggt. Och ingenstädes ha de så fullkomligt kunnat tillfredsställa denna lust, som i dessa trakter, hvilka öfverallt äro förtjusande och dessutom öfverallt olika. Följer man flodens lopp nedåt till staden San Fernando, möter man visserligen blott enformiga träsksjöar, en grön och jemn slätt och der bortom en mörkblå slätt, hafvet. Mellan båda höjer sig det lilla slottet, som fått det allvarsamma latinska namnet Sancti Petri, och som bakom sig en gång såg slaget vid Barrosa och framför sig så ofta sett skeppen duka under för elementernas raseri. Dystert och obebodt står det der, mellan de multnade benen, som ännu betäcka slätten, och de spillror, som ständigt betäcka stranden, liksom en obelisk i en kyrkogård. De vägar deremot, som i andra riktningar leda till Medina, Vejer och Conil, slingra sig genom leende nejder, mellan trädgårdar och vinberg, åkrar och skogslundar, alla herrliga och alla olika, ångande af den kraftiga doften af rosmarin och lavendel, som ymnigt växa 1 dessa trakter. (Forts.)