Aftonbladet – 13 januari 1869, sida 2

öch lemnat sin egendom här. Man sönderslog vattenbärarnes tunnor och ropade: Hvad är detta? Vatten? I dag drickes ingenting annat än vin i Sevilla Längre fram ropade en annan grupp: Ingen får sofva i natt: den som sofver är en engelsman!, Flaggor syntes på alla torn, brocadgardiner hängde öfver alla balkonger, öfverallt hördes glädjerop och segerjubel. Telegradepesch nyss kommen! ropade de blinde, om att våra trupper nyss intåvat i Tetuan och att djefvulen tagit alla morer hem till sig! Lefve Spanien! Lefve drottningen! Lefve morerna!s Karl, hvad säger du? Lefve morerna? aJa, så att vi få slåss med dem! Det är möjligt att denna hänförelse, detta enstämmiga jubel öfver en morisk fästnings fall skall synas en och annan öfverdritvet och föga på sin plats. Men så är det dock icke; ty folkets baundransvärda instinkt säger det att det icke blott är en morisk stad och flågra andra besittningar eller fördelar, som spanska armån förvärfvat åt sittland, men utt ur krigets brand höjer sig Spanien, likt ;n Fenix, nytt och föryngradt och kraftfullt, not en ny och ärorik framtid; dessutom bealar folket genom sin entusiasm blott en kuld till den tappra armeå, som skänkt det re månader af stora händelser, af gripande ntresse. Detta hade armen också att fordra ör sin ojemförliga tapperhet, sin förträffliga ållning, Fäderneslandet visste med sig denna kuld och betalade den med kärlek, beundran ch hänförelse. . Följande dagen fortsattes glädjefesterna ned klockringning, processioner och så många kott, att det påstods dbrvid ha spillts mera rut än vid belägringen af Tetuan. Dagen erefter erhöll en af de förnämsta gatorna i! evilla namnet Tetuangatan, I