Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 3

an Från Paris skrifves till Köln Zeitung, att ur man i de högre politiska kretsarne hyser fast et, I tillförsigt om fredens upprätthållande. Afven an ) kejsaren sjelf skall ha yttrat sig i samma om friktning till de gäster, som med honom dek et I togo i en jagt i Rambouillet den 6 dennes. Ja. F.d. utrikesministern Moustier ligger på dt Sitt yttersta och har redan mottagit sakraon j menterna. — Äfven prins Napoleon är sjuk, la j men likväl ej farligt. nl FE som bar väckt ett för regeringen 3 obel uppseende i Paris och gifvit oppoS sitions en enledning till nya angrepp mot nde presslagstiftningen, är den prokuratorn i Toulouse baron T. Scuuiers afskedsansökan till följd af de tillMjrättavisningar han fått af storsigillbevararen, tt, justitieministern Baroche, för det att han i -) dennes tanke visat alltför stor moderation m joch fasthet i de pressrättegångar, han haft va jatt utföra. Scouter har i anledning af detta le sitt steg offentliggjort följande bref, som nu Tjgör sin rund i hela den franska pressen: Or redaktör! Storsigillbevararen bar mot)tagit min ansökning om afsked från kejserl. rporter tningen i Toulouse. Jag faler offer för min moderation mot pressen; ?, nin sak är i vissa afseenden äfven er, och jag beder er om ert bistånd för att kunna meddela mina landsmän de skäl, som ha bee I stämt mig till detta beslut. Bifogade bref n till generatprokuratorn skall visa att saken lär otvifvelaktig. S! Dercfter följer brefvet till generalprokuratorn, hvari baron Stguier berättar, att han t från storsigillbevararen bekommit en skrife j velse, hvaraf inhemtas, att denne (justitieIministern Baroche) genom hemliga agenter låtit till sig inberätta Scguiers yttranden inför domst samt att han i det heta har uttalat rvsissbelåtenhet med Scguiers alltför rv lama förhör i pressrättegångar. Min afIskedsansökan — skrifver han — har icke 2 I varit frivillit. Den blef mig påtvungen genom orättvisa och sårande tillrättavisningar, som jag på den senaste tiden har ådragit mig genom mitt beteende i pressrättegångar, och jag har verkligen fallit i onåd derför att -1jag velat tjena kejsaren med den moderation och värdighet, som storsigillbevararen sjelf har anbefallit oss i sin skrifvelse af den 4 ilJuni 1868 Att de republikanska tendenserna på de senare åren gripit ofantligt omkring sig i Frankrike är albmänt bekant, men märkligt lär att finna, att de7maktegande sjelfva och deras vänner inse och måste öppet bekänna detta. Förgäfves anlita de alla upptänkliga imedel att draga anhängare till sig; det vill icke hjelpa. Icke ens det uppväxande slägtet låter så lätt fånga sig af de utlagda lockbetena, hvarpå man har ett temligen färskt bevis. I December månad år 1868 blefvo representanter för universitetets och de högre skolornas ungdom inbjudna att deltaga i hofvets aftoncirklar, någonting förut oerhördt i det franska hofceremonieiets historia. Ett visst antal lärjungar af de juridiska och medicinska fakulteterna i Paris, från polytekniska skolan, militärskolan i S:t Öloud 0. 8. Vv. skulle begifva sig till Compicgne och tillbringa der en veckas tid såsom kejsarens gäster. Det blef naturligtvis ingen svårighet att få kadetter, så mänga man ville ha, itrån S:t Cyr. Äfven polytekniska skolan, fastän alltid misstänkt för republikanism, skickade det äskade antalet representanter. Men trots alla uppmaningar och bearbetningar kunde att emottaga den honom erbjudna äran. Det må synas otroligt, men är likväl sannt, att man icke fann en enda blifvande medicine eller juris doktor villig att utbyta det hårda lifvet i latinska qvarteret möt en veckas prakt och öfverflöd i de kejserliga salongerna. Bjudningsbrefven åte; 0 ndes med den ursäkt, att de trägna studierna hindrade de unge männen att blifva kejsarens gäster Iden att på detta sätt söka vinna det yngre slägtet för sig hade redan förut blifvit utvecklad i pressen af den bedröfligt beryktade Paul de Cassagnac, som i tidningen Pays i klagande och varnande ordaleg framhöll för kejsaren sin erfarenhet, att det nya slägtet af fransmän — det slägte, som uppväxt efter år 1848 — icke är vänligt sinnadt mot Frankrikes nuvarande dynasti och samhällsinrättningar, samt att isynpperhet den ungdom, som utmärker sig för snille, talanger och kunskaper, ställer sig irepublikanismens leder. Sällan eller aldrig går en ung man med högre själsgåfvor att förstärka det alltmer glesnade antal af förmågor, som håller kejsardömets fana upprätt, klagar herr de Cassagnac. Hvad som lofvar en framtid, strömmar in i fiendens läger. Detta eröfrar vetenskapens lärostolar, advokatståndets bänkar, litteraturen och journalistiken, och regeriogen står vanmäktig mot denna företeelse.. Herr de Cassagnac ser redan revolutionen närma sig, och i medvetande af det slags aktning han åtnjuter hos det unga Frankrike, förutspår han, att han sjelf skall blifva den förste, som upphänges i en lyktpåle, martyr för sin kärlek till kejsaren och sin trohet mot de grundsatser, som invigdes med det samhällsräddande statsstrecket af den 2 December 1851. Men botemedel finnas, och herr de Cassagnac angifver dem. Skolorna äro visserligen redan nu underkastade sträng kontroll; men gör den strängare, förmanar han. Skrufven måste användas med fördubblad makt. Man måste uppspåra och tillstoppa de osynliga ådror, ur hvilka denna republikanism uppväller genom skolornas så omsorgsfullt dränerade grund. Och framför allt: hvarhelst en gryende talang röjes bland de unga, skall man taga honom enskildt om hand. Han skall smickras med bevis på regeringens särskilda uppmärksamhet, han skall uppmuntras med löften om ysande framtidsutsigter; ja, hvarje sådan gling bör bringas i omedelbar personlig beröriog med dynastiens medlemmar. Han måste då bli kejserligt sinvad, och är hans natur ändock så hård, att icke ens detta bjelper, så pricka honom för framtiden såsom en samhällsvådlig individ, den der har ingen gunst och ingen nåd att vänta. Såsom redan är nämndt, följde vederbörande det välmenta rådet och gjorde ett försök att närma de unga till sig, men framgången var icke efter förväntan. Förgrymmad häröfver har de Cassagnac skrifvit en ny artikel i sin tidning, hvari han förklarar, att man icke längre na ola RR . ipgen juris eller medicine studiosus förmås 2 rt fr rt NIT TA FAT RR PN RR fart