Aftonbladet – 12 januari 1869, sida 2

quid och liksom lyfter en ett qvarter från marken. Mer än tyra sådana attacker, som då ni var här, min far, ha vi redan varit med om. Morerna tycka icke mycket om dem, skall jag säga, och då de få höra anfallssignalen, som vi hittat på att kalla general Prims polka (Prim, det är vår divisionsgeneral, som hi vet), så blekna de och springa strax sin väj g. Miguel beder mycket helsa och låter säga Catalina att han ej glömmer henne; och så skulle jag säga åt er, min far, att det nog var sanpt som ni sade, att hans skyddsengel skulle glömma se efter att flöjeln pekade t, ty vi ha icke en: enda gång förlorat en frning, fastän morerna äro dugtigt folk ch slåss som karlar. Och härmed får jag luta, bedjande om mina kära föräldrars välignelse. Gaspar. Moder: jag har ej en enda gång marscheat ut, utan att förut bedja om den heliga ungfruns beskydd, så som ni lärde mig., Det är lätt att tänka sig med hvilken tjusning detta glada och lifliga bref skuile as och omläsas, hvilket skedde många ånger, ty så snart det blef bekant i den illa staden att Juan Jose hade fått bref! rån Afrika, kommo grannarne, den ena efter len andra, för att få veta nytt om det po-! ulöraste krig Spanien någonsin, efter frihetsriget, fört. SJUNDE: KAPITLET. Flera dagar och veckor förgingo åter utan . ågot bref, och oron började åter iotaga nodershjertat. Juan Jost, sade Maria en dag, vi få! ngenting veta, och-det betyder att de ej unna intaga Tetuano Tyst, entäldiga qvinna, svarade han, der