Aftonbladet – 11 januari 1869, sida 3

j DANHARK. Lagförslaget om krumslutningsstraffets af skaffande och införande af stående arrest fö rekom den 7 dennes till första behandling I folkethinget, Förslaget angreps starkt frå flera håll, och de fleste talare rådde till at fJafskaffa krumslutningsstraffet, utan att inför Iden stående arresten i stället; men att döm: jaf den tiliförordnade krig Iden, skulle en sådan förändring sannolik medföra, att lagen icke blefve sanktionerad ministerns yttran: rendet hänvisades med 46 röster mot 41 til ett utskott af 9 medlemmar. En olycka inträffade den 7 dennes på der jutska jernbanan, hvarom Aarhuus Avis med delar följande: Ett extratåg till Vamdrup hvilket kl. 3 afgick från Struer, kom kl. 1a7 ur spåret mellan Utstrup och Langan, derigenom att kopplicgen mellan lokomotivet och tåget brast. Fem vagnar stjelpte, och en karl, som medföljde tåget, blef sårad. Extra. medförde hästar, af hvilka en dödades och fem något skadades. De ordinarie bantågen måste lasta om på banan, der de stjelpta vagnarne lågo, och derigenom blefvo dessa tåg något uppebållna, så att det tåg, som skulle afgå från Aarhuus kl. 11,5 söder ut, först satte sig i gång en timme senare. Under loppet af dagen arbetades det med kraft på att rensa banan, så att olyckan icke treddes komma att medtöra några ytterligare oregelbundenheter i bantågens gång. De tyskt sinnade slesvigska tidningarne ha berättat att af de 16 elever, som i vår skola afgå från seminariet i Tönder, 13 äro mäktiga det tyska språket, och att endast 3 sakna erforderlig kunskap att gifva undervisning deri. Förhållandet lär likväl vara alldeles tvärtom, så att det endast är 3, som äro hemmastadda i nämnda språk, och flertalet af de unge män,som besöka seminariet, skola dessutom hysa en varm kärlek till Danmark och allt danskt. Såsom bevis på denna sinnesstämning anför tidningen Dannevirke följande lilla tilldragelse: Då konung Wilhelm i September kom till Tönder på sin resa genom Slesvig, blefvo seminaristerne uppmanade att sjunga för honom. Åtskilliga af dem förklarade sig icke ha Just dertill. Då blefvo de inkallade inför lärarekollegiet, och föreståndaren tillkännagaf för dem, att det naturligtvis var en frivillig sak, om de ville sjunga för konungen eller icke, men att han ansåg sig böra fästa deras uppmärksamhet på, att de, som icke gjorde det, utsatte sig för att få en anmärkning derom införd i betyget, då de lemnade seminariet, och att detta möjligen kunde bli dem till skada i framtiden. Nödtvungne gåfvo de då efter. Följande rätt kuriösa händelse berättas äfven från konung Wilhelms resa i Slesvig. När konungen reste från Flensborg vester och söder ut, följde en äreport med. Den hade ursprungligen varit upprest i Flensborg, blef efter konungens afresa i hast nedtagen och förd till Tönder, der den åter figurerade, och skall derefter åter ha blifvit förevisad i Bredsted eller Husum. Um den följde med ändå längre söder ut, förmäler historien icke.