Aftonbladet – 11 januari 1869, sida 2

fällda domar i tryckfrihetsmål ådagalägga, sit att vår tryckfrihetslag är ganska sträng, ja alltför sträng, dels ock betecknas såsom en brist i lagen, att ansvaret icke drabbar sjelf. Im va gerningsmannen. Handelstidningen drager häraf den konklusionen, att vi skola söka reformera vår tryckfrihetslag i den andan,lbe att alla preventiva föreskrifter för tidningars k, utgifvande upphöra samt att straffbestäm-lu melserna blifva betydligt förmildrade, men så att på samma gång straffet drabbar gernings-o mannen. Tidningen tillägger, att i omförmälda hänseende meningarne syntes vara ganska eniga FE vid det i somras hållna publicistmötet. Härild tro vi dock att H. T. väsendtligen misstager bi sig. Publicistmötet ogillade ansvaringssyste-fl met och sökte genom en meningsyttring ijD detta afseende utöfva en moralisk påtryck-jlå ning, som kunde hafva till följd, att tidningarnes verklige utgifvare eller redaktörer sjelfve åtoge sig det juridiska ansvaret förk tidningarnes innehåll; men mötet uttalade sign ingalunda för några lagförändringar i dettad syfte. Tvärtom påpekade, om vi icke miss-jg minna oss, flere talare fruktlösheten af alla de försök, som kunna göras att i detta afseende åstadkomma en lagstiftning, som icke skall kunna på ett eller annat sätt eluderas. !S Men försöken, om de gjordes, kunde lätteli-15 gen leda till en ioskränkning af sjelfva tryck-t friheten, och det är derföre som alla experiI menter i denna riktning äro så vådliga. Det är derföre också som de pressens organer, hvilkas månhet om tryckfrihetens bevarande icke kan vara något tvifvel underkastad, böra göra väl klart för sig, huruvida den lagförändring, genom hvilken de tro sir, i fråga om tyckfrihetsbrott, kunna rikta lagens straff mot den verkliga gerningsmannen, äro af den beskaffenhet, att de leda till detta mål. Genom att i allmänhet agitera för en lagförändring, utan att ha tänkt sig dess beskaffenhet och konseqvenser, arbetar man endast dem i händerna, som hysa verkligt agg till tryckfriheten, och hvilka, om de komma i farten med ändringar af den presslag, som hos oss betryggat den fria yttranderätten, nog skola förstå att försvåra dess utöfning, om de än icke lyckas — hvad som i vår tanka icke kan lyckas för någon — att stifta en lag, genom hvilken säkerhet vinnes, att vid öfverträdelser af tryckfrihetslagen straffet träffar den verklige gerningsmannen. Vår öfvertygelse, att man förgäfves skall söka utfinna lagbestämmelser i detta hänse-j2 ende som ej kunna eluderas, bevittnas af allt 1 hvad man vet om presslagstiftningen i andra ju länder, och det är oss ett nöje att i denna jY punkt finna stöd för vår åsigt hos en fram-n stående politisk skriftställare, med hvilken vi f eljest sällan äro af samma mening, och hvil18 ken står på en helt annan politisk linia än r vi. . Den allmänt kända signaturen J. A. H.-(azelius) anförde för några veckor sedan, då Laubes skådespel Onda tungor hade bragt frågan om smädeskrifveriet på tal, såsom en sanning, hvilken femtioårig europeisk erfarenhet bestyrker, att cmädefriheten icke kan utrotas, annat än genom la ar, hvilka skulle inskränka tryckfriheten. Och denna senåre frihet, fullföljde hr J. A. H., är en vard nelse, som ej får uppoffras blott för att undgå -hennes orena följeslagarinna; och han tillITade, att en lag mot smädeskrifveriet är en omöjlighet, ty man skall hafva en synnerligen trubbig penna och sakna all kännedom om sitt språk och dess tillgångar för att icke kunna offentligen smäda, oåtkomlig af de mest förutseende och mest skarpsinniga tryckfrihetslagar,. i befara att man väl mycket förbiser dessa af erfarenheten bekräftade sanningar då man bidrager att utbreda den jargon, som på sista tiden uppstått, om nödvändigbeten att reformera tryckfrihetslagen med hänsyn till ansvaret för periodiska skrifter. För vår del påstå vi ingalunda, att de nu gällande bestämmelserna i detta hänseende äro de bästa som kunna uttänkas; men vi äro förvissade, att hvilka andra, som man sätte. i stället, skola kunna, med litet större eller litet mindre besvär, kringgås. Man kan lyckas att försvåra utgifvandet af tidningar, man kan lyckas göra det äfventyrligt att föra( sanningens språk, men, såsom J. A. H. sade, man lyckas ej genom lagar förhindra smäde-7 skrifveriet. Men dermed säga vi icke att lagarne äro fullkomligt vanmäktiga till stäfjandet afl! pressens missbruk, och vi åberopa just det öfver Sverges Tidning) i dessa dagar fällda S utslaget såsom ett stöd för detta påstående. Man må beklaga, att ansvaret träffar, såsom Handelstidningen säger, en stackars ansvaring, och icke den verkligt brottslige; man imå anse detta ganska upprörande för rättskänslan, men vi äro icke för vår del så blödsinta, att vi hysa någon alltför stor misskund med sådana uslingar, som låta för penningar köpa sig att bära det juridiska ansvaret för andras brott, och vi tro att benådningsrättens begagnande i detta fall, såsom Handelstidningen synes önska, skulle vara ett af de största missgrepp, som kunde ifrågakomma; ty det ligger i temligen klar dag, att rätt allvarsamma straffpåföljder, sådana t. ex. som nu ådömts ansvaringen för Sverges Tidning, skola göra det allt mer och mer svårt att finna sådana ansvaringar och slutligen nödga egare och redaktörer äfven af så beskaffade tidningar, som den ifrågavarande, att sjelfva åtaga sig det juridiska ansvaret. Det må nemligen vara en bedröflig sanning att personer alltid finnas, hvilkas . Yr fö n BV 0 KD ss sd RR AQ fot BT ES s P u s n Vv f a I kg bn -. jan fr dr IN ma OR 0. ket fd Rör t 1 I b d 8 n ih n h is å b 3 rättskänsla är så förslöad, att de ej tvekaij att för god betalning åtaga sig skammen att! bära det juridiska ansvaret för smädelser,! som andra vilja utsprida; men äfven för så; beskaffade subjekter torde perspektivet af: några års straffarbete vara mindre lockande. En kraftig tillämpning just mot ansvaringar af nu gällande lagbestämmelser skall således i sin mån bidraga att stäfja missbruken af ansvaringssystemet. Att fullkomligt utrota det förmår hvarken nu gällande lagstiftning eller någon annan. Slutligen tillåta vi oss anmärka att då Handelstidningen vill, i bredd med en reform af tryckfrihetslagen, i hvad den berör ansvaringssystemet, mildra nu gällande straffI g s s d r a ri h bestämmelser, så synes vår ärade kollega förbi2 En SPARE P4 JE SV ES