Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 4

Åter ett nödrop från Småland. Nottebäcks pastorat, beläget i skogsoch bergs bygden af Kronobergs län, der åkerjorden till det mesta består af sandoch grusjord mellan s. k jetterkullar och. bergshällar, led ovanligt mycket af den skarpa och långvariga torkan under för gångna sommaren. Få hemman fingo skörda obetydligt utöfver utsädet, flere mindre än detta. öskörden blef jemförelsevis än ringare, hvadan alla måst betydligt minska sina ladugårdar. Härigenom har uppstått stor brist och nöd, särdeles bland de mindre bemedlade, hvilka utgöra största antalet af pastoratets folkmängd. Inom oss hafva vi gjort hvad vi kunnat, för att i det längsta undanhålla nöden och slippa uppgifva detta hjertslitande rop. Snälla qgvinnor, som här bildat en arbetsförening, hafva för alla besparade tillgåndu i deras lilla kassa köpt mjöl och utdelat åt e fattigaste till bröd under julen, och i enskildas boningar, som ännu bafva något till öfvers, hafva skaror af hungrande blifvit mättade. På enskild väg hafva vi försökt att erhålla penninglån mot kommunens gemensamma ansvarstörbindelse för dess återbetalning. Inför konungatronen hafva vi nedlagt vår underdåniga ansökan om undsättningslån och till vår länsstyrelse särskildt framställt vår nöd; men 0ss är ännu ingen hjelp kommen. (Jerem. 8: 20). Nödbrödetaf ljungfrö, mossor, lafvar och benmjöl m. m. börjar icke förslå till lifvets uppehälle, och vi nödgas med smärta säga, att några personer bland oss hafva dödt om icke af svält, dock af följderna utaf hungern. De få bättre lottade bland oss se nu, huru deras tillgagn äro otillräckliga att afhjelpa den med varje dag tilltagande bristen, och långt torde det blifva att vänta, äfvensom ovisst att få mottaga någon hjelp från de håll, der vi ödmjukt anmält 083. Vi tvingas derför nu att på detta sätt göra vår nöd kunnig, under hopp och ödmjuk bön, att Han, som föder korparne, som skria till Honom, skall böja bättre lottade Jikars hjertan i landet att med frivilliga gåfvor komma oss till hjelp emot den här delvis redan inbrutna bleka hungersnöden. Vi tro att många inom fosterlandet älska Smålands skogar och dalar med dess idoge, stilla och, vi våga säga, endels fromma befolkning, och hvad kärleken derför vill sända oss-i vår undangömda vrå, skall med tacksamhet i sin tid redovisas och af den. här bildade nödbjelpskomiten samvetsgrannt utdelas till de hungrande eller ock på bästa sätt för deras räkning förvaltas. Det vore oss äfven en-tacknämlig gåfva om andra tidningsredaktioner hade godheten att i gina resp. tidningar intaga detta vårt nödrop. Wexiö och Nottebäck den 5 Jan. 1869. Å nödbjelpskomitens vägnar. — — Per Petersson, ; kyrkoherde och ordf. i nödh.-komitån.