Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

WValmöten och kandidatur. Med anledning af den polemik i detta ämne, som det nyss hållna riksdagsmannavalet härstädes framkallat inom hufvudstadens press, gör Göteborgs Handelstidning följande riktiga anmärkningar: Då utgången af det förberedande valmötet till det i tisdags hållna riksdagsmånnavalet i Stockholm utföll till förmån för hr : Hedin, hafva ett par af de tidningar, som förordat hr Lindhagen, deraf tagit sig anledning dels att ogilla detta valmöte, såsom varande på förhand arrangeradt för ändamålets vinnande, dels att klandra alla sådana möten, der riksdagsmannakandidater framträda och förklara inför valmännen om de äro villiga att åtaga sig uppdraget samt redogöra för sina åsigter rörande de hufvudfrågor, som. falla inom. riksdagens behands ling. Det är isynnerhet Dagl. Alieh:a, som klandrar detta senare förfarande. Att det stockholmska valmötet var på förhand arrangeradt; för att få fram någon af de radikales kandidater, är ett påstående, som svårligen låter försvara sig, då man vet att mötet var sammankaliadt af samtlige hufvudstadens riksdagsmän. Hvarföre infunnd sig icke den ena sidans valmän lika väl som den andras? Hade hr Lindbagens vänner haudlat på samma sätt som general Hazelias, så hådeutgången af: mötet kunnat blifva en annan. Det berodde på dem sjelfva, att bevaka sin talan, och när de detta icke gjorde, är det fåvitskt att tala om särskilta arrangementer från motsidan. Men denna sida at frågan är dock af jemförelsevis? underordnad vigt. Hvad som föranledt oss att här taga till ordet, har varit det uttalade ogillandet af valmöten i ällmänhet samt, i sammanhang härmed, af den s. k. kandidaturen. Bland andra skäl, som af Dagl. Alleh:a mot detta förfarande anföras, är följande: Rådmansplatserna i städerna tillsättas visserligen på förslag af kommunens medlemmar (de tillsättas till och med. af kommunerna), men den tid torde dock vara aflägsen, då metoden att utbjuda sig sjelf hos oss hunnit den utveckveckling, att sökande till sådana platser infinna sig på derför särskilt arrängerade valmöten och aflägga prof på sina juridiska insigter; ej heller lära väl valen af fjerdingsmän på landet komma mycket buller åstad.n ; Hvad fjerdingsmän på landet angår, så är deras befattning helt enkelt ett kommunalt onus, men intet förtroendeuppdrag, hvadan jemförelsen i den delen saköar all giltighet. Hvad tjevstebefattuingar i öfrigt angår, lära väl ganska få finnas, hvarftill icke personer sutbjuda sig,, genom ingifvände af ansökningar, jemte meritförteckningar eller afläggande af prof, hos den myndighet, som tillsätter dem. Så sökas domareoch administrativa embeten, så sökas, till regeln, kyrkliga och lärarebefattningar, ja, till och med förtroendeembeten sökas mer eller mindre på enskild väg. Ätt söka — eller framträda såsom kandidat — till den befattning man önskar, är således den allmänna regeln i vårt liksom i andra länder. Hos hvilken myndigbet är det nu, som riksdagsmannauppdraget bör sökas? Naturligtvis hos den tillsättande, nemligen valmännen. Hvilket är det prof, som här bör