Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

alla vtan undantag, genom den klokhet, den förtänksamhet öch det mod som klingade derur, Barmhert ghetssystrafhe erbjödo sin tjenst; nunnorna repade charpie och invigde relikkapslar. Fruntimren tillredde linneskaf och förband i mängd, och till och med barnen bådo att få gå med i kriget mot morerna. : Migtitel, som delade den allmänna häntörelsen, tog, efter att hafva uttjent sin tid, ny värfning för den tid kriget i Afrika skulle räcka, utan att dervid begära den vanliga belöningen för hy tjenstetid. Juan Josb, som Under vintern ett par gånger besökt sina söner, hemkom en dag med denva underrättelse, hvarvid fruntim:en genast började gråta. Nu ser man, snyftade Maria; att det icke var för ingenting den stora kometen, som såg ut alldeles. som en sköldpadda, visig i fjol! Det bebådade krig, det sade allan Kometen var minsonti ingen sköldpaddar, svarade hennes man förtretad; odu vet väl att många också sade att det var den samma stjernan som gick före de tre heliga kungarne till Betlehem, för att förkunna att Kriå us var den rätte Messias. Och nu gå våra soldater öfver till Afrika för att förkunna för morerna att spanorerra äro trötta vid den fördömda morismens grymhet och oförskämdhet. Men i krig måste alltid ändå många menniskor dö, Juan Jose, och det är ju rysligt, hvad du än må säga och hvilka fasliga saker du än må ha att beskrifva. Ja, du skulle väl vilja att alla krig vore som fruntimrens, bara slagsmål och ingens död; men, flicka, när de som bära kronans tröja och som följa spanska baneret gå i krig, är det en annan sak, skall jag säga