Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

RR NE or TS SPE G ENE — Pecemberfonden. Till denna för en högre bildningsanstalts upprättände i hufvudstaden afsedda fond hafva ytterligare influtit 255 rdr. — Skridskobana. Direktör Aspman, bekant för anläggandet af aqvariet m. m. i Humlegården nästl. sommar, har ofvanom den dertill begagnade platsen, på det ställe der den engelska ångplogen manörerade, anlagt en större skridskobana,. hvilken mot billig afgift flitigt besökes af det yngre slägtet. Banan är inhägnad med granar och upplyses om aftnarne. — Uddevalla stads budget för år 1868. Vid stadsfullmäktiges sista sammanträde under förra året blefvo stadens utgifter — säger G. H. T. — under år: 1869 antagna till 102,975 rdr 8 öre, deraf 62,960 rdr 6 öre skulle å stadens invånare uttaxeras med sju gånger den till kronan uti gällande bevillningsförordning utgående afgift. — Bjöfarten på Wettern är ännu öppen och: ångaren Örn kom till Jönköping i tisdags afton på sin vanliga tur samt afgick i torsdags på morgonen till Wadstena och Motala. — Njöfartsförhållanden i Sundet. Det antal fartyg, som sistlidet år anlöpte Helsingör eller hvilkas befälhafvare voro i land der, uppgick till 6098, hvilket är något mer än 1867 (5920), men mindre än de tre föregående åren 1864—065—66, då det var 6720, 6662 och ,6386. Af dessa fartyg kommo 3951 från Östersjön och 2147 från Nordsjön. I afseende RR nationaliteten voro de engelska de talrikaste, nemligen 1918; 1838 voro norska, 691 svenska, 386 holländska, 279 ryska, 269 franska och 268 preussiska. — Vår jernmarknad i Tyskland. Ur ett enskildt bref af den 31 Dec. från norra Tyskland meddelar N. D. A. följande: Med inträdet i tullföreningen har den kontrollfrihet, som tillförde Läbeck oberäkneliga fördelar framför öfriga Östersjöhåmnar, alldeles försvunnit och för Sverge äro derigenom Mecklenburg, Lauenburg, Liibeckska området och Holstein förlorade såsom atsättningsorter för svenskt jern; ty från dels ingen, dels högst ringa tull får numera svenskt t. ex. stångjern, betala 26 sgr pr centner eller omkring 2 proc. af varans värde. — Kronoarbetskåren. Af fångvårdsstyrelsens afgifna berättelse angående 1868 års mönstringar med kronoarbetskåren inhemtas: att kropbärbetsmanskapets antal som vid mönstringarne år 1867 uppgått till 754 man, deraf 479 dömda och 205 frivilliga, år 1868 utgjort 873, deraf 636 dömda och 237 frivilliga. ts — Från Buenos Åyres skrifver ep; förlidet år till södra Amerika från Sverge utrest svensk ingeniör, hr St—s, till en härvarande bekant ett bref, dateradt den 11 Okt. 1868, hvarur vi — efter N. D. A. — meddela följande: Det var hufvudsakligast genom major Ådeiskölds bemedling som den skrifvelse afgick från utrikesdepartementet till härvarande konsul; hvari denne per att göra allt hvad han kunde för att skaffa mig plats vid framkomsten hit. Skrifvelsen från mörfkesdoljarjom ste har cifkulerat till konsulerna i Rio de Janbiro och Montevideo, så att jag tredlah på förstnämnda ställe blef erbjuden en mycket förmånlig plats, ehuri jäg ej ville stanna derstädes för klimatets skull. Jag hitkom den 8 September efter två veckors uppehåll i Rio de Janeiro och en veckas i Montevideo. Redan den 11 September, således endast tre dagar efter framkomsten, erhöll jag genom konsulns bemtdling plats såsom maskin-ingeniörs-agsistent vid den stora södra jernbanan, som eges ar ets eh gelskt bolag. Om några månader reser den nuvarande maskin-ingeniören tillbaka till England och jag har löfte om att då få hans plats. Dock är det ej troligt, att jag kommer att stanna, ty en mängd arbeten skall börjas helt snart, och ja; är redan erbjuden fördelaktigt eigagemeht på två håll. Det troligaste är att jag kommer att ingå i statens tjenst. — Det är mig ett nöje att kunna nämna, att både de svenska jernvägarne och de svenska sa rerna bedömts mycket fördelaktigt af de inseniörer,. ted hvilka jag sammantröffat såväl i io de Janeiro och Montevideo gom härstdes: För några veckor sedan stod i tidningen La Tribuna, hvilken är den största och mest spridda här ilandet, en artikel på flera spalter rörande de svenska jernvägarne och särdeles dem, sot major Adelsköld D t. Denna artikel var införd af en enEmedan ni satt en annän i ert ställe. : varade chefen; det vet ni väl? j Jag? svarade Gaspar, mer och mer för-1( ndrad; det är icke möjligt! t Icke. möjligt! Han är redan mottagen och 1 1 1 askrifven. Men hvem är det?x : Den der gossen, svarade officern och peade på den som Gaspars föräldrar ansett om sitt eget barn. 1 Miguel, hvad har du gjort? utropade li aspar rörd. ; 1 Hvad min mor på sin dödsbädd bad miglli m, betalat en skuld, svarade Miguel. Du hade ingen skuld till mig,, sade Gas-4 ar; det är jag som nu står i skuld hos digc ch måtte Gud gifva mig tillfälle att betala lr en, broder — jag skall icke försumma det, erpå kan du vara viss. Br mA te FJERDE KAPITLET: Ett par år hade förflutit då våra vänner nyo drabbades äf samma olycka som förut; täspar drog åter ett olyckligt nummer och om han nu ej hade någon annan att sätta sitt ställe, måste han denna gång intaga sih lats i ledet. Ännu fyra år förgingo och just A Miguel skulle hafva tjenat ut sin tid och inkte på att vända åtar, och just då Catana började sy sin bruddrägt, ljöd öfverhela panien detta rop, som likt en elektrisk gnia väckte till lif den sanna spanska entuasmen: Lefve Spanien! Död åt morerna ! r etta rop upprepades öfver hela halfön, be-l dsagadt af slamret af krigarens vapen och F den rikes guld; det upprepades af folket, VA Rn ÖRA or mm 00