Aftonbladet – 9 januari 1869, sida 2

upptagit honom, men framför allt för Öatalina, som han älskade både med en broders kärlek och en fästmans ömhet. Dessa arbetsamma, eniga och godhjertade menniskor sjöto många år af ostörd lycke; men himmelen kan icke vara evigt klar, t jordens frukter mogna icke utan regn, och menniskan kan ej heller utan tårar lära sig att rätt uppskatta detta lifvets värde och det kommandes. Många tårar kommo också att gjutas i denna boning för att visa dess invånare att Gud, så att säga företrädesvis, skänka de fattiga och de goda sin tröst. Konskriptionen förestod och båda sönerna voro i den ålder att de måste underkasta sig lottdragningen. Den som vet med hvilken passionerad ömhet vårt folks mödrar omfatta sina barn, skall förstå Marias ångest och smärta, Hon rodde sig älska båda sönerna lika mycket; för bådas öde orvade hon sig lika mycket; med samma ifver bad hon till Gud och Ak weliga jungfrun för att båda skulle blifva fria från krigstjensten, men då de kommo hem: ;ch hon fick veta att lotten fallit på hennes gen son, visade det smärtans skri som gick ir hennes modersbjerta: min son, mitt hjer-. ebarn, dig, dig s .ulle då lotten träffa! Viade att en moders hjertelag icke kan jemöras med någon annans slags ömhet, , Miguel var förtviflad öfver Marias -djupa märta; både han och hans fosterfar gjorde lt hvad de förmådde för att lindra den, nen utan att i minsta mån lyckas. Föne dag begaf sig Juan Jos med sin on till regementet för att Jåta den senare askrifva sig; men huru förundrade blefvo icke åda, -då kommenderande officeren svarade tt Gaspar!var fri och kunde återvända hem! Huru! utbrast Gaspar helt häpen, hvarre det? å