Aftonbladet – 8 januari 1869, sida 3

TYG ST ns oo mfl TERT! stt frä ra Hilarius. Ao! lll Om bränvinsbränning af renlaf. I Aftonbladet för sistlidne måndag meddelades en insänd artikel under ofvanstående rubfik, uti kvilken åtskilliga högst besynnerHiga åsigter uttalas om denna näringsgren. Först och främst säger ig insändaren betvifla NAM Seg NR bränvingirane pg ak renlaf blir möjlig med. nuvarande böga brånvinsskätb.. Hvaröto en utvidgad bränTvYinsbränning skulle blifva mindre möjlig än Ten inskränkt sådan förstå vi ej, såvida icke Jinsändarens mening varit att den utvidgade I bränningen blir omöjlig af brist på tillräckTligt qvantum renlaf; men då är det ju denna omständighet, icke tillverkningsskatten, som Tlägger hinder i vägen för lafbränningen? idare vill det synas som om insändaren icke haft kunskap derom, ått för all bränvinsI bränning, vare sig att den verkställes å renlat, å sockerbetor, eller å spanmål och potates, är tillverkningsskatten Tika hög. Kan bränvinsbränningen å då sistnämnda råvarorna bära sig, ehuru priset å dessa högst betydligt varierar till följd af grödans beskaffenhet, så bör den äfven kuöna bära sig då en råvara — nemligen renlafven —— användes, hvars tillgång och pris icke i egentlig mening beror af årsväxten. i Visserligen är insändarens förslag att sjelfva lafbränningen älls icke skulle beskattas, särdeles välment, men har påtagligen inga utsigter att vinna framgång, äfven om man, i olikhet med insändaren, skulle såsom en paradox anse häns förboppning att de norrländska floderna skulle kunna fyllas med bränvin af laf. Någon fruktan har redan uttålats i anledning deraf att renlafsbränningen skulle menligt kunna iäverka på — till och med underg räfva, — den öfriga bränvinstillverkningeh, enär vid den förra begagnas en råvara, som icke drager någon produktionsutan blött en ringa arbetskostnad. Men denna fruktan, nu öfverflödig, blefve tvifvelsutan befogad om för lafbränvinet fcke erlades någon tiflverkningsskatt. Vidare betviflar insändaren att af 20 skålpund renlaf kunna erhållas 2 kannor 50-proceentigt bränvin, och erinrar, att vid det bränneri som stod under professor Stenbergs ledning uppnåddes endast undantagsvis nyssnämnde resultat. Men insändaren har i brådskan förbisett atskilliga ganska vigtiga om ständigheter, till hvilka sannolikt den praktiske läsaren reflekterat. Sålunda är det -bekant -att vid det under hr Stenbergs lednind stående bränneriet (vid Kräftriket) anställdes en stor serie af olika försök just till utrönande af hvilken metod var:den ändamålsenligaste för renlafvens tillgodogörande och då är det ju uppenbart att utbytet skulle variera. Vidåre begagnades der endast oren lafo: — d. v. s, sådan som erbjöds, icke befriad från barr ock tallkottar, icke heller absolut torr, hvadan och naturligtvis af sådan laficke kunde erhållas samma utbyte af brän vin som afren och torr laf. Hr Stenberg har derför i sin intressanta berättelse redogjort, men äfven angifvit under hvilka förhållanden 2 kannor: bränvin kunna påräknas efter 20 skålpund Jaf. Slutligen bör bemärkas, att låfbränningen vid Kräftriket anställdes under den del af sommaren då fopirar turen var mycket hög, hvilket utan tvifvel menligt inverkade på jäsningen. Enär insändaren icke har sig bekant om den ökade kostnäden för användandet af soda (i stället för krita) till saltsyrans neutralisering ersättes derigenom att alllafdranken blir användbar till-utfodring, så anse vi oss, hänvisande till hr Stenbergs afgifna berättelse, böra nämna, att partipriset å kristålliserad soda är 45 tdr pr centner, och till öö mäsk af 1500 skålpund laf åtgår, för neuträliseringen af 1038 skålpund saltsyra, 140 skålund soda, och att af denna mäsksats erfällas 3000 kannor drank. Då nu det qvantum soda, som erfordras för att förvandla 3000 kannor drank till ett begärligt födoämne för kreator, Kostar högst 7 rår, så blir priset på 427 kanna drank ett öre. Men af de-nyss angifna qvantiteterna saltsyra och soda bildas 57 skålpund köksalt, Hvarigenom drankens värde såsom födermedel ökas. NE Beträffande insändarens påstående att lafbränvinet nödvändigt skall smaka terpentin, som knappast försvinner genom vanlig rening öfver kolv, så tillråda vi honom att göra ett besök i ht Blackstadii brännöfi vid Appelviken i Bromma socken, der han skall erfara både alt och huru den nyss antydda orsaken. på lafbränvinet förekommes. Vi beklaga på det högsta att insändaren icke gjort ett besök på Appelviken innan han skref sin uppsats. Öfverflödigt är att ingå i någon närmare pröfning af insändarens åsigter om alla skatters likställighet med lån, och bränvinsskattens likhet med en slags vigilansskuld, ett lån som man fruktar få uppsagdt o. 8. v. Med dylika paradoxer, som ej hafva ens den egenskapen att vara originella, uträtta in genting. ——— (Insändt.) Vördsam uppmaning till stiftsstyrelser och pastorer.