Aftonbladet – 7 januari 1869, sida 3

lockande som nu, då han skulle för allt I skiljas derifrån. Nej, utropade han, jaj återvänder hem, jag öfvergifver icke dett: ställe,, och så återvände han Hem och qvara blef vid sin gård. Att vi alla skulle eg: Gunnars styrka i själ och hjerta, det vor visserligen för mycket begärt; men att söks väcka denna känsla för fädernejorden, borde ,n ) utgöra ett gemensamt sträfvande för konung J och folk. Ditt hem, ditt barndomshem, dina lekar dina så hastigt försvunna, men dock aldrig förgätna ungdomsminnen — erinrar du dig dem? Liten och låg var stugan, kanske bodde fattigdomen derinne, men der herrskade stilla frid, och du hvilade lugn der. såsom fågeln under modrens vingar. Allt var ditt och det var din trefnad, det minsta såväl som det största; det lif, som der lefdes, lefde också du; du deltog i dess glädje och i dess sorg; allt var dig kärt och sakta skredo dagarne; så stilla växte du upp, du I begärde intet bättre, du kände ingen saknad. il Allt detta, minnet af detta sorgfria, stilla t)hem kan icke utplånas ur ditt hjerta, håg-Ikomsten af fädernejorden och af ditt barns domshem,. Välsignad vare den! Gifve Gud, tt detta minne aldrig må försvinna från , dina tankar! -) Hvar detta ditt hem var beläget, vet jag t icke, ej heller dess namn. Du vet allt detta, t)du; men ett vet jag. Om ditt hem omgafs Jat åker, skog, ängar och eltven flöt g dalen, lefver nog allt detta i dia hågkomst. Sköna, herrliga voro dessa tra vid löfI sprickningen, när fåglarnes sång förökadein-I trycket af naturens sköna utveckling. Du v kände hvarje kulle, hvarje träd, det tillhörde dig liksom på grund af en förstfödslorätt. L Rundtomkring bodde vänner och fränder i andra hem, liknande ditt. De arbetade dag-Iligen hvar och en kring sin egen härd, men ,Ider var något, som skapade ett samband, i len älsklig förening, i hvilken äfven du hade Idin plats. Det var din fosterbygd, din verld, du kände ingen annan, du längtade icke efter någon annan; der var rum för alla dina tankar, dina önskningar, dina anspråkslösa I njutningar. Der framlefde du dina dagar, du såg kyrkogården, der de bortgångna föremålen för dina ömmaste känslor hvilade. IDet blir varmt om hjertat vid alla dessa minnen af fosterbygden, Välsignad vare foIsterbygden! Du blef större, din tankeförmåga utvecklade sig, din synkretsvidgades. Du erfor då, att det fanns berg och dalar, fält och skogar, liknande dina egna. Btt vidsträcktare samhällslif, stora bygder, stora länder, sköna höjder och djupa dälder, sjöar och ett stort haf, med tusende vinkande hem, Toch i alla dessa bodde menviskor, väl icke fränder och vänner, hvilkas pamn du så väl kände, men alla voro dock af samma blod, talade samma språk och tillhörde samma folk som du; det var ditt fädernesland. Du hörde att det var ett gammait land, der dina förfäder hade byggt och bott med heder och ära i många hundra år; att det var ett fritt land, der hvar man åtnjöt lika skydd och hade lika rätt; ett kraftigt land, som alstrade mannamod och styrka, ett lyckligt land, af Gud begåfvadt med många förmåner och der det var godt att bo. Du blef stolt och glad, då du hörde allt detta, du kände fiån den stunden att det var ditt fädernesland, ditt hem, din fosterbygd. Du tillhörde detsamma med kropp och själ, och fäderneslandet slöt sig till dig; du var en del deraf, ditt bopp att få lefva i detsamma och att få dö för detsamma, om så fordrades. Detta var din ungdoms lysande dröm. Bättre tänkte, önskade du dig icke. Men åren framskredo, du blef klokare, och mången ungdomsdröm flög som ett lätt moln öfver ditt förflutna lif. Det började sväfva för dina tankar, att detta ditt fädernesland, det så mycket beprisade, var blott en liten vrå af den stora vida verlden. Du såg att det fanns andra vida större och mäktigare länder; andra länder voro rikare, strålade i glans och anseende, då ditt eget land var fattigt, samt att det var dess bedröfliga lott att ligga bundet i en lång vinter; i andra länder var lifvet så lätt, här hemma hårdt och tungt; i andra länder voro menniskorna tätare och talrikare slutna tillsammans; ditt hemland sparsamt bebygdt, med stora afstånd mellan invånarne. Bilden af ditt foden herrlighet, du tänkte få se, föll tillsammans och blef icke stort mer än några fjellar, klippor och skär — en landsträcka upp emot norden, som af få var känd och som äpna färre brydde sig om. det väl värdt att älska detta land? Ar det väl värdt att deråt egna krafter och lif? — Ja, det är värdt! Intet annat land i verlden finnes, som du kan kalla ditt, det må hafva hvad namn som helst; här har du sett dagens ljus, här har din vagga stått, här blef du en man, här hvila dina fäder, här och icke annorstädes har du fått vård och skötsel, då du var hjelplös, här har du blifvit uppfostrad; detta land har i sin fattigdom med dig delat hvad det haft, detta land och intet annat. , Ja, det är värdt att älska detta land! År det fattigt, så arbeta på att göra det rikare; det är derföre du bör lefva. Ar din lott sträng och hård, nåväl, det är likväl i dina armar. Din ungdoms lysande dröm var ingen tom inbillning; derföre bör ditt fosterland vara för dig det dyrbaraste af alla länder, fastnade NORGE gifna af f. d. utrikesministern grefve Mansterland bleknade vid denna jemförelse. All. Och vid allt detta tänkte du kanske: År den som lagt mod i ditt bröst och styrkal: Rigstidenden offentliggör deklarationer, af-: derström på Norges vägnar och ryske utriPERS font omge AA mi PSA DNE mg