Aftonbladet – 5 januari 1869, sida 3

Ved öde fältet Gråter jag mina sorger, Gråter MW koga thror Att gräs och örter blomstra deraf. Till hafvet gingo mina ögon Efter vatten till sina tårar, Men kommo åter utan vatten, Ty torrt var blifvet det vida haf. En dag inställde sig Pröspero med vigtig och stolt min hos mäster Curro, just som denne spände sin oxe ur oket. God afton, farbror QGurrgp, sade han, Gud gifve dig en god afton igen-, sade trädgårdsmästaren vänligt. Jesus! Maria! tillade han då han fick se att den unge manRen var helt och hållet svartklädd, så svart du ty! pEvem bar dött för dig? Min mörbroder, som .boddei Hayana.y Hvile han i fred! (Seså, Pajarito, du hinner nog till stallet i gväll, envisa djar! Stå still, säger jag!) Gosse, nu dryper det icke manna längre då! Nu komma i ga penga! och inga tunnor med Havannagalt ). Det är sannt; men i stället har mim moi fått ärlyg tjgptnsen dukater. Och du hår ingenting emot bytet, tänker jag. Hvad du har lyckan med dig, Prpspero, min son! Min mor vill att jag skall lemna min plats som skollärare och taga pengarne om hand, som vi skola använda att inköpa vinstockar och buteljer, för att sätta upp vinhandel. Så! Du skall således blifva både egare till vinskörden och försäljare derat! Jo, det låter höra sig! Hvad kan du mera önska du lyckans skötebarn? Vid alla stekta fåglars lif! Och ändå går du omkring med samma långfredagsansigte som förut! lHvad kan jag önska mer? upprepade Pråspero. Mäster Curro, fem och tjugu silt) Sackea