Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

SKILDRINGAR UR FOLKLIPVET I-SPANIEN. FERNAN CABALLEROS ). Öfversättning af Mathilda Langlet. Två ofantliga, mullbärsträd stodo midt i trädgården, höjande sig öfver de andra träden, och likt ädla och storsinnade herrar, gifvande sin skugga och sina frukter åt menniskorna, sina blad åt silkesspinnarne, sina kronors löfrika skydd åt fåglarne, sina stammar till stöd åt murgrönan, under det de sjelfva i utbyte för allt detta blott begärde att få lefva i fred och ro. Upp emot bergets sida begränsades trädgården af en liten skog af pomeransträd, som sträckte sig likt ett bredt doftfullt silfverband deromkring. De väl vårdade och med omsorg odlade köksväxterna gjorde trädgården till ett riktigt Vertunnii palats; så har fåfängan, att på expositionerna lysa dermed, förvandlat våra fordova anständiga och blygsamma grönsaker till moderna jättar. Nutidens kålhufvuden och ärtskockor skulle förneka all slägtskap med sina anspråkslösa förfäder och vattenmelonerna uppblåsa sig till. ofantliga lober, i hopp att hvad som felas i qvalitet an ersättas genom qvantitet. Här sjöngo alla sångfåglar i trakten, och förnämligast älskade näktergalen att uppehålla sig i de stora trädens kronor. Här, förrän annorstädes, uppslog våren sitt öga, väckt af svaloinas qvitter, och här fann gudinnan sin sista tillflykt mot sommarens hetta, svalkad af det strålande regnet ur trädgårdsmästarens vattenkanna. A.B. nr 1