Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

—— hade alltid lyckan med sig och så har du. I kriget mot fransmännen blef jag fyra gånger sårad och måste på hospitalet och din far fick ej så mycket som en risna ihuden en gång. Din far gifte sig med en välbergad qvinna och förtjente bra på sitt yrke, fick aldrig flera barn än dig, gaf dig en god uppfostran och skaffade dig att blifva medhjelpare i en skola der du en gång kan bli lä rare. Vid konskriptionerna har du alltid gått fri — hvad vill du väl mer? — caracoles I Jag har alltid haft lyckan emot mig och fått äta hemma trettio dagar i månaden. Jag har haft en hel skock med söner; somliga äro döda, andra tjena kronan och äro så kringspridda som kopparslantar; nu har jag bara Rosa qvar, men ändå ville jag icke byta med dig. Fast du alltid har lyckan med dig är du ju ändå aldrig belåten och ser ut i synen jemnt som om du höll på att profva vinättika, och jag deremot, oaktadt alla mina motgångar, är alltid belåten, ty du skall veta Prospero, så underligt det också låter, att det är bättre att ha lyckan emot sig än med sig. Om du har lyckan med dig och ändå icke är nöjd, så blir dig lyckan till en fördömd olycka. Du önskar i dag att i morgon skall blifva bättre, då jag deremot är belåten bara inte i morgon blir sämre än i dag, och när det icke så är, så tackar jag Gud och min qvällsvard smakar mig bättre än stekt kyckling. Men ni vet väl, farbror Curro — — — invände skolmästaren i jänuuerlig ton. Att Rosa inte tycker om dig? Det vet jag och det gör mig ondt; men kom icke till mig med sådånt — gamla hundar vädra rätta spåret. Det är visst icke orsaken till ditt missnöje; jag känner dig il som lökplantorna i min trädgård. För dig är du sjelf numro ett; mumro tva är detsamma j