Aftonbladet – 4 januari 1869, sida 2

emot hade gossarne i skolan kristnat honom till Quilögramo. Så snart flickorna fingo se honom, sade också strax en af dem: Se der kommer ju Quilogramo! Kors, så in ban är! Han har grön vest och röd halsuk — han ser ut som en rädisal Han är så fin som ett sallztshufvud, menade en annan, hvarpå de alla togo i ring och började på en långsam och släpande melodi sjunga: Två gurkor och två meloner, Sallatshufvun blefvo deras söner, Somliga stora (de höja sis på tåspetsarne), Somliga små (de böja sig ned mot marken), Somliga små, små, små (de sätta sid), Och alla deras hufvuden ha långt, långt, och vackert hår! (de springa upp och dansa). Se så, smättingar, nu är det nog, sade Curro; hvarje uggla skall vara i sitt träd så här dags och det bör icke behöfva sägas två oånger. Jag talar ju tydligt? Hela svärmen trippade lätt och snabbt öfver verandan och ut ur trädgården sjungande och skrikande af alla krafter: Trädgårdsmästaren Som skall löken skära Ryggen högre än Hufvudet plär bära. Hollah, Prospero! Gud gifve dig en god af-ton, sade Curro till den sist ankomne. Vid judarnes lif! ditt namn passar dig icke illa! Jag har hört att du vunnit på lotteriet; du har alltid lyckan med dig. Jo, det är en stor lycka!, svarade ynglingen med missnöjd min. Jag har vunnit tvabundra realer! Väl använda penningar, mina tre moscasl) ) Något är alltid bättre än intet. Din far ) Mo: kallas myntade penningar, i motsats till pappersmynt.