Aftonbladet – 2 januari 1868, sida 3

Stockholms-bref. VI. Herr redaktör! Ett godt nytt år! — Jag har Jofvat att fästa er uppmärksamhet på små drag ur Stockholms inre historia i närvarande tid och det är derföre jag nu, utan vidare inledning, återger ett samtal, som jag helt nyligen hade med en gammal bekant: K Var du på mötet i tisdags? sporde .jag. Nej, hvad skulle jag göra der? genmälde min gamle bekante. Det var ju i alla fall fallt hus. Jag tycker icke om sådana der tillställningar och dessutom hade jag icke tid. Jag tog mig en liten wira hos sarbror Gaskelin, skall jag säga dig. Det är så sällan man kan få en gammal hederlig wira, nu för tiden, då man bara spelar preference och schieben. Men du skall väl i alla fall uppfylla dina medborgerliga pligter? vågade jag invända. Prat, min hedersbror! Likasom icke staten kunde skötas oss förutan? Får jag tid, så kan det väl hända att jag nästa tisda går upp på rådstun och röstar, men att gå på valmöten kan icke falla mig in, Det är ara skoj. Och likväl var det, som du sjelf säger, fallt hus på börsen i tisdags. Du vill väl inte påstå, att alla, som voro der, infunnit sig blott på skoj, såsom du så vackert uttrycker dig? Jo, det påstår jag nästan. Kom ihåg, min gode bror, att de sorti verkligen förmå något vid ett val ingalanda utgöras af dem, som skrika på ett valmöte. Det är en fördömd uppfinning, gjord af någon tidningsskrifvare och som icke håller sig på längden. Ursäkta! Jag är af motsatt åsigt. Den kandidat, som hädanefter icke infinner sig på valmötet för att låta valmännen höra sina Wsigter, han blifver sannerligen icke vald. Kandidat! Der ha vi återigen de der molerna påhitten. Ilvad är det exellensen De Geer säger? Jo, att det är andras förtroende och icke mitt eget, som skulle göra mig till representant, Nagot sådant der måste han hafva yttrat. 5 Det är andras förtroende. Ganska rätt! Men för att andra skola kunna skönka di itt förtroende, måste de känna dig.. .Det blir deras ensak att skaffa sig en sådan kännedom. Skall jag kanske sjelf, i vändelse jag ville blifva riksdagsman, hvilket ör öfrigt aldrig kan komma i fråga, stiga