Aftonbladet – 2 januari 1868, sida 3

böra bearbetas; eljest händer lätt, att vissa detaljer förbises, eller att de icke granskas ur den för systemet rådande synpunkten. Bland detaljer, som vi skulle vilja påpelka och som vi i de hittills utkomna kartbeskrifningarne icke finna behandlade, är sjöbassinernas natur; det kunde nemligen vara af vigt — äfven för afdikningarne — att veta i hvad mån våra talrika, stillastående vatten äro uppdämda genom bankar af lösa jordlager, till exempel kross-stensgrus, eller utgöra verkliga nedsänkningar i hälleberget. Utrymmet nekar oss att närmare redogöra för innehållet af de nu utgifna kartbladen och beskrifningarne. Naturen af de undersökta trakterna har i allmänhet varit likartad med vidliggande, förut beskrifna orters; mesta omvexlingen erbjuder Salabladet, der den stora kalkstocken, i hvilken Sala grufva är belägen, det mäktiga lagret af hälleflinta, de getiomskärande diabasgängarne med mera erbjuda geologiskt intressanta punkter. Med glädje hälsa vi löftet om en utförlig beskrifning af Sala grufva, denna Svea rikes skattkammare och yppersta klenod, som den fordom kallades, Beskrifningen till bladet Eggegrund innehåller åtskilliga värdefulla bidrag till frågan om landets höjning; iakttagelser, grundade på äldre observationer, som dock ej anses fullt noggranna, ange höjningen till omkring 3 fot på århundradet, såsom man förut antagit. Samma blad vidrör dei under istiden för störda siluriska bildningen i trakten af Gefle, hvaraf lemningar isynnerhet finnas på Limön. Slacialgruset såväl inom detta blad som blalet Leufsta är i tina nmndre partier kalkvaltigt, hvilket förhållande äfven anmärkts å let sydligare belägna Rånäsbladet. Detta alkhaltiga grus tyckes tillhöra en äldre aflelning af istiden, emedan det skiljes från fverliggande, kalkfritt glacialgrus, af tunna and af mergellera. Leran är bottenfälld i afvet, gruset är tilldanadt af gölarne; det ynes således, som om tvenne olika atsvällingar af.inlandsisen förefallit, den första afgrande det kalkhaltiga, den senare det kalkria gruset. Dermed öfverensstämma äfven äfflorva på bergytorna; ett äldre system af äfflor kommer från nordvest; ett yngre från ordöst, hvilket anger en olikhet i jöhlarnes ramskridande riktning. Såsom i praktiskt hänseende af vigt må ämnas, att den geologiska undersökninen lagt i dagen, att de vidsträckta ityarne 1 norra Uppland i Leufsta-trakten! ro fullt odlingsvärdiga. Det är bekant, äti; instone för norra Wpplands inbyggare, hisom dö. storä jernbruken menligt inverkat å jordbruket i dessa trakter, emedan vatt-; et uppdämts på ängarne och åkerbruket fått å till sido för jernproduktionen, något som! r ortens befolkning i det hela varit at stort! 4 en... Det vore att hoppas, att den ådaga-1 gda bördighetet af de till myrar förande! 1, de ängarne skulle töranleda bruksegarne att; ö opna sin jord för afdikning, något som både! fosterländskt hänseende och för förberörde akts behof vore af vigt. Am mHERLI DM BA -—mm Pn 1 i IN 1