Re ———— AL far var icke okunnig om iessa utflykter och gissade målet derför, men Jåtsade om ingenting: att gilla dem var inder hans värdighet; förbjuda dem var itt öfverskrida sin faderliga myndighet; derfr lät han leda sig af sin instinkt, som säkare än den finaste verldsmans bildning förd honom på rätta vägen. TREDJE KAPILET. Farbror Curros trädgård ich hans vackraste blomma Staden San Lucar sträker sig åt Bonanzasidan i rak linie och sutar med en enda gata, som begynner vid Cafios-del-Campillo och förlorar sig i en lång dunkel alle af höga sen vid den gata, på högra sidan, det vr ora 8 oo vända så att säga vill säga åt berget tin, .2t en landsryggen åt gatan och fransidan av väg och en bred mur. Mellan denna mt och berget ligga flera trädgårdar, som, af muren och husen skyddsde mot vestliga stornar, genom sitt läge blida ett slags vinterträdgardar för de växter, som der blomma sedda, likt nunnorna i jina kloster. En af dessa trädgårdar vårdades med särskild omsorg och hade från början varit afsedd snarare för fruktwäds än grönsakers ydling, hvasför en stor mängd träd blifvit ler planteride. Från zrannarnes trädgård var den på a sidan skild genom en rad af ombardiska alar, som stodo kikt ett led grenadierer med gröna bjelmar, beväpnade med naisstänglar stället för gevär och vinrankor stället för kulor och krut. På andra sidan försvarades vår trädgård af ett batteri grahatträd, hvilke kastade sina glänsande proektiler ur de purpurröda mynningarne af sina lysande Hommor — så såg det åtninstone ut, då frukterna föllo från de af slommor och frukt på en gång belastade grearne: (Forts.)