STOCKHOLM den ? Jan. Det år, som tilländagått, har för Europa varit ett år af orolig väntan. Alltsedan Napoleon III i Bordeaux afgaf den högtidliga förklaringen att kejsardömet är freden har vår verldsdel befunnit sig i föga fredliga förhållanden. Det ena kriget har följt på det andra och emellan dem ha legat perioder af en väpnad fred, under hvilken man haft kriget i perspektiv för nästa månad eller nästa år. De förda krigen ha icke bringat lösning åt de frågor, för hvilkas skull de blifvit började; oupphörligt dyka dessa frågor ånyo upp, bringa oro i sinnena och förlama den fred liga företagsamheten. . I närvarande ögonblick är det den orientaliska frågan, som framkallar en orolig spänning, och det nya året ingår under utsigter, som äro allt annat än fredliga. Man har begagnat det vanliga medlet att för ögonblicket söka lugna affärsverlden. När de hotande konflikterna framkallat en baisse på alla börser, har man skyndat sig att förklara, det all utsigt vore förhanden att kunna åvägabringa en konferens för fredlig lösning af tvistefrågorna. Detta har för en eller par dagar framkallat en angenämare stämning; men det är mera önskligt än troligt, att denna länge kan bibehålla sig. Ifrågavarande förespegling börjar nemligen bli något utsliten. Före hvart och ett af de senaste krigen har man nemligen alltid förberedt en kanterens, afsedd att på diplomatisk väg lösa den gordiska knuten; man har varit tullkomligt ense i principen; men då det blifvit fråga om en något mera detaljerad grundval för konferensens arbeten, har ingen af de stridiga parterna velat gifva något med sig. Liksom Österrike före det italienska kriget 1859, så har äfven Turkiet nu icke velat medgifva, att någonting skulle få på konferensen förekomma, som på ringaste sätt berör dess integritet och inre förhållarden. På sådant sätt skulle en konferens naturligtvis vara ett nonsens och till ingenting tjena. Hvad vårt eget land angår, så kunna vi hysa grundad förhoppning, att det skall blifva oberördt af de kontinentala stormarne. Vi behöfva lugn, för att genom träget och endrägtigt arbete kunna samla våra krarter och utveckla våra hjelpkälior. Några för vårt jordbruk mindre gynnsamma år ha framkallat betryck och förlägenheter; men de ha tillika inneburit en kraftig varning mot flärd och öfverdåd, en maning till sparsamhet och försigtighet. Måtte denna maning icke vara förspild, utan bära kelsosamma frukter. Snart sammanträda ånyo folkets reprösentanter, Måtte den vunna orfarenheten utöfva ett godt inflytande på riksdagen och afhålla densamma från hvarje för våra fö hållanden olämpligt slöseri, från allting som stöter på svindel Spacielt önska vi, att jernvägsintiöSsena icke måtte spela någon i rörnerrskande roll och genom sina intriger Toch kompromisser utöfva den korrumperande och för en sjelfständig utöfning af represenItantkallet menliga inilytelse, som först uppenbarade sig 1856 och sedermera kastade en mörk skugga öfver flere af de sista ståndsriksdagarne. En fast och enig samverkan emellan alla dem, som äro tippriktiga vänner Jaf folkfriketen, är af nöden i afseende på flera politiska frågor; och särskildt är den behöfIlig, i fall något attentat emot tryckfriheten skulle ifrågakomma. Åtskilliga tecken synas verkligen häntyda derpå, att de, som med T ovilja sågo det steg till politisk utveckling, ,som representationsreformen innebar, nu anse tidpunkten gynnsam att i stället söka få I tryckfriheten inskränkt, dervid förebärande I såsom skäl de beklagliga missbruk, hvartill åtskilliga blad gjortsig skyldiga, men hvilkaicke 1 ärö af den natur, att de kunna förekommas genom några slags lagbestämmelser, som icke ; i : ntaf undertrycka hvarje skymt af pressfrihet, och för hvilka missbruk intet annat korrektiv finnes än det som ligger i allmänhetens sunda vett och rättskänsla. Vi hoppas, att förhållandena både i detta och andra hänseenden skola utveckla sig på bästa sätt och tillönska våra läsare och hela vårt folk ett i alla hänseenden godt och välsignelsebringande år! BREKSRESSEN