palatset. Här kan man i deras fulla friskhet njuta af hafsvindarne, som skaka palmernas kronor och tillföra slottets invånare doften från dess trädgårdar. Vackra, väl underhållna byggnader, fattiga men glada, renliga och vänliga boningar, de skönaste kyrkor, präktiga kloster, öfvergifna och lutande till undergång, riklig tillgång på brunnar med det förträffligaste vatten, öfverflöd på de herrligaste frukter och grönsaker — allt detta finner man i San Lucar, som är en af de vackraste, liksom en af de lugnaste, i sedligt och religiöst hänseende mest utmärkta städer i Andalusien. På ungefär lika långt afstånd från Sevilla och Cadiz har den en viss anstrykning af båda dessa städers fysionomi. På flodens motsatta strand utbreder sig den präktiga slätten Doitia Ana, tillhörig hertigarne af Medina-Sidonia, öfver en omkrets af mer än tio mil. Denna så kallade slätt innesluter emellertid alla naturens Vexlande skönheter, all dess rikedom, all: dess fattigdom. Ofruktbar i sina sandslätter, rikt grönskande i sina dalgångar, skogig på bergen, tjusande vid sjöstränderna, leende på slätterna, storartad på de sandiga stränderna, dunkel och drömmande i TIunderna, visar oss denna landsträcka än ett stycke af öknen, än af paradiset, än af Arkadien, än af Libyen. Slätten, som den i dagligt tal kallas, är föröfrigt en liten verld för sig i sin gröna, blomstrande frihet. Dit har ännu icke de nyare uppfinningarne i åkerbroket funnit sin väg. Der känner man ännu icke till plogen, som uppritver jordens blomstertäcke; der är också okänd den makt, som offrar det sköna för det nyttiga; der har man icke afdelat marken som en karta med uppritade gränslinier: der har man icke befallt träden liksom åkertegarne att ordna. sig i symetriska rader; der har man icke sagt åt växterna: varen fruktbärande, utan stannat vid det första budet: tillväxer och föröker eder. Som man väl kan inse, vandra i denna ofantliga obebodda gräsöken i full frihet om