SKILDRINGAR UR FOLKLIFVET I SPANIEN. FERNAN, CABALLEROS. Öfversäitning of Mathilda Langlet. I. Lyckan med och lyckan mot. FÖRSTA KAPITLET. Staden San Lucar och Slätten Dofia Ana. Länge uppehållen af ödsliga och enformiga träsksjöar, hinner slutligen floden Guadalquivir fram till San Lucar, målet för dess lopp. Hafvet kommer den till mötes och vidgar bugten -der den utgjuter sig, så att de bada mäktiga herrskarne öfver de stilla och söta vattnen och öfver de oroliga och bittra, skola kunna mötas på en värdig och storartad plats. Här ligger den lilla staden San Lucar, som förlorar den vigt möjligtvis kunde tilläggas detta ställe, genom lättheten att uppför floden färdas ända fram till Andalusiens hufvudstad. Staden är delad i tvenne delar. Den ena kallas låga staden och är belägen på en ganska vidsträckt slätt mellan flodstranden och ett berg, på hvars vidlyftiga platå ligger den andra, kallad höga staden. På ena sidan deruppe står ett litet moriskt slott med sitt präktiga torn; midt på berget höjer sig det palats eller snarare den fästning, som tillhör ättlingarne af Guzman den Gode, hertig af Medina-Sidonia, hvars trädgårdar betäcka bergets brantaste sidor med terrasser, hvilkas ofantliga murar se ut som bålverk, uppkastade ur jordens innandömen för att försvara det lilla slottet deruppe. Den tredje stora byggnaden, den tredje blomman i det diadem, som kröner San Lucars panna, är det nyligen för de unga hertigarne af Montpensier uppförda sommar