ör re ta re kDy ir It ir )IIot AA NERV TT TR e tt ee Isom blifvit förbigången af glömska. Detta hade ninien uppgick, då-dessa socknar inberäknades, Jå godstrafiken ökades äfven denna, då ifrågavaGefle—Falu-banan, som väl lämpar sig för utsträckning till Norrland, ovilkorligen synes vars den för Upsala län ändamålsenligaste; men då hushållningssällskapet bör känna sig öfvertygadt om den omsorg och den sakkännedom, met hvilken frågan kommer att inom regeringen handläggas, innan den af K. M:t till riksdagen framställes, anser sig hushållningssällskapet nu böra inskränka sig till att, Junder öfverlemnande af åberopade utredning, biträda den af länets landsting för mera än ett år sedan framställda anhållan. Hr Carsparsson, hvilken efter grefve Platen och f. riksdagsmannen Jan Persson erhöll ordet, ansåg att man icke obetingadt, med biträdande af den mening 1867 års landsting uttalat, borde öfverlemna frågan, ty den vore alldeles icke så afgjord som grefve Platen antagit. Man borde se till att den opinion man uttalade icke råkade i strid med de faktiska uppgifter och siffror, som förelågo, foogörande hr Casparsson i ett längre anförande för de statistiska upplysningar, som vunnits angående de olika bansträckningarne, anmärkande till en början, att komiten för sima beräkningar antagit såsom regel att hålla sig inom två mil på hvardera sidan af bansträckningen. Vid uppställande af de statistiskt-ekonomiska kalkylerna för Upsala —Storviks-linien hade specialuppgifter saknats för fem socknar, hvartill kom ytterligare en socken, varit hr Casparssons eget fel. Ifrågavarande sex socknar utgjorde 302 mantal med en areal af 152,704 tunnland, af hvilka 22971 tunnland utgjorde odlad jord och 19,290 tunnland naturlig äng. Folkmängden för hela Upsala —Storviks-litill 55,200 personer, visande denna Panöträckning det förhållande, att den i afseende på folkmäng låg öfver Gysinge-banan med 33 procent och öfver Söderforsbanan med 27 procent. I afseende rande socknar inberäknades, med 870,385 centner, utgörande godstrafiken således 5,222,314 centner,i stället för 4,35 ) centner för hela sträckningen. Vid jemförelse i procent för godstrafiken låg Upsala—Storviks-banan,. om ifrågavarande sex socknar togos med i räkningen, öfver Gysinge-banan med 109 proc., och om nämnde socknar ej inbe räknades, med 74 proc., samt öfver Söderfors-banan i förra fallet med 57 proc. och i senare fallet med 30 proc. Med hänseende åter till de olika bansträckningarnes betydelse för bergsbruket hade malmbrytningen för 1865 inom Upsala län uppgått till 650,034 centner, och för 1866 till 634,622 centner. Inom de gruffält i Garpenberg, Folkärna, By, Salem, Thorsåker, Ofvansjö, Åsunda och ÖsterFernebo socknar, hvilka berördes af Upsala—Storviks-banan, hade grufbrytningen för 1865 uppgått till 519,080 centner, och 1866 till 537,613 centner, men härtill kom Norbergs vidsträckta grufvefält, beläget på ett afstånd af endast omkring 3 mil från sistnämnde bansträckning, med en malmbrytning, uppgående till 1,270,188 centner för 1865, och 1,061,678 centner för 1866, öfverstigande så-. lunda dessa trakters malmbrytning Upsala läns med 1,135,234 centner för 1865 och med 964,662 ! centner för 1866. Med sådana siffror för ögonen, : siffror som voro, såvidt möjligt är, noga utredda, ! och hvilka utvisade att Upsala—Storviks-banan, såväl i afseende på folkmängd som trafik hade ! företrädet framför de öfriga bansträckningarne ; L vore det ganska vanskligt att instämma i det förslag grefve Platen framställt. Med hänseende åter till det gjorda påståendet, att det skulle vara fördelaktigast för norrländningarne alt på den genaste vägen sättas i förbindelse med hufvudstaden, åberopade hr Casparsson det yttrande, såväl Gefleborgs, som Westernorrlands och Jemtlands läns) landsting afgifvit, gående derpå ! ut, att jernvägen från Upsala måtte i sin fortsätt-! ning norrut dragas öfver Sala åt Storvik. Man j! borde icke frånkänna dessa uttalanden behörigt ; värde, då norrländningarne bäst borde kunna be-! döma sina intressen. : Ur flera synpunkter upptog hr Casparsson del!) olika bansträckningarne till granskning, sökande bland annat visa, att hela det södra och dermed ammanhängande bansystemet skulle brytas ur sin ! itta fortsättning norrut, om någon annan banl sträckning än den öfver Sala och Storvik komme j till stånd. Om man kunde hysa någon förhopp: f ning att få tvenne banor, utgående från Stock-! holm, den ena direkte norrut och den andra åt 1 g 1 c i bergslagerna, skulle han icke så ifrigt nu hafva förfäktat Upsala—Sala—Storviks-banan, men under nuvarande förhållanden, då den största sparsamhet ! med statens medel måste iakttagas, och utsigten! att erhålla tvenne banor från Stockholm norrut var aflägsen, trodde han såväl ur provinsen Uplands, som Norrlands och hela landets intresse Upt sala—Sala—Storviks-banan böra framför de andra ifrågasättas. Han fästade äfven uppmärksamheten 2 på dess vigt ur strategisk synpunkt, anmärkande att ett folk, som haft den djerfheten att förlägga sin hufvudstad i den yttersta förpostlinien mot en fruktad fiende, icke borde ytterligare öka denna fara genom att lägga de jernvägar, på hvilka trupper skulle föras till denna hufvudstads försvar, i samma förpostlinie, hvarigenom man försvagade och omöjliggjorde försvaret. Doktor Lindgren: Någon fråga inom vårt land hade knappast funnits, som väckt rikare förhoppZz ningar än frågan om en jernväg norrut. Deri hade n många med talaren funnit ett program framlagdt till t Norrlands pånyttfödelse. Stockholm—Upsala-banan a hade för honom och andra med honom liktänkana de varit början till en stambana, pekande rakt på f Torneå. Ivad var det, som utgjort Norrlands fattigdom, som förorsakat att dess vidsträckta marker, utgörande ?, af den svenska jorden, lågo obruS kade? Ingenting annat än bristande kommunikatio0 ner, och i en stambanas dragande genom Norrland le hade tal. sett den väg öppnad, på hvilken denna d vidsträckta landsdel skulle lyftas till odling och kultur. Denna fråga vore en nationel angelägenhet af den största betydelse, ty genom att Norrd land gjordes till hvad det genom sina rika tillgån s gar kunde blifva, skulle Sverge en gång ännu o kuona lyftas till en stormakt; och det behöfde j; denna lyftning. Dessa skimrande hägringar, som k föresväfvat tal., då Stockholm—Upsala-banan beslöts, hade likväl sedermera skingrats genom bearbetningar af egennyttiga lokala intressen. n Knappast hade nemligen Stockholm—Upsala-banan f blifvit afgjord, förrän man började söka förryckah dess fortsättning åt vester genom sammankomster di och nedsatta komitcers utlåtanden. Siffror hade vär blifvit uppställda och åberopade, såsom detX enda afgörande, men man borde komma ihåg, att siffror vore ett rörligt slägte, och att man borde d: ikta sig att bygga alltför mycket derpå vid denna d vigtiga frågas bedömande, hembärande tal. för öfa igt sin tacksamhet till komiten för dess osparda öda att utreda förhållandena. Ian skulle helst önskat, att jernvägens dragande norrut kunde ske vå den ginaste vägen, anmärkande, att det var en Of sesynnerlig våg man syntes vilja taga åt Norrland, kt lå man ville draga banan öfver Sala—Storvik samt ty söra en krokväg på omkring fem mil, men han hi nskränkte sig till att instämma i den mening Upala läns landsting uttalat, förklarande att han sjorde detta icke såsom fppländning eller:för att la örfäkta provinsens enskilda intressen i sin egen8 kap af landstingsledamot, utan såsom svensk man. st Frib. von Essen: Vid en blick på Sverges kq sarta visade det sig, att landet vid 60:de breddgralen hade sin största bredd på 35 mil. Inom detta välte funnos Sverges rikaste malmfält, börjande i5? Wermland och sträckande sig till Östersjön. Här dj rade man landets dyrbaraste egendom, och man de: måste se till, att denna egendom icke vanvårdafa les. Under det södra Sverge erhållit 100 millk jernvägar och derpå nedlagts 100 millioner rdr, unnes ännu ingen bergslagsbana, ehuru alla voro nse om deras behöflighet. Ingen kunde förefö tälla sig, att en enda stambana skulle vara till-k äcklig på detta bälte, med en bredd af 35 mil,ls ned ofantliga malmtillgångar, betydliga skogar (4 nom Dalarne, Dalelfven som skär två proviuser, fö Westmanland och Gestrikland, samt eger rika vatenkrafter och på långa sträckor är trafikabel, då nan dertill tog i betraktande, att detta bälte på ON n lång sträcka begränsas af bördiga trakter. nå Jenna del af landet skulle otvifvel: ktigt unna 1 a Aanclamg för