Aftonbladet – 31 december 1868, sida 3

KMrönika. I tisdags afton passerade jag mellan de gamla marknadsstånden på Stortorget. Trafiken var icke särdeles liflig och de flesta försäljarne hade redan packat in sitt kram och öfvergifvit de kalla butikerna under de snö betäckta tälttaken. Det började bli dystert och mörkt iJulmarknaden. Då trängde plötsligt ett matt sken genom fö. stren till nedra börssalen och ett sorl hördes derinne. Jag skyndade in och såg ett ovanligt skådespel. Den stora salen var öfverfylld af menniskor, alla tillhörande det starkare könet. En tät, sammanpackad massa upptog hela golfvets yta och åtskilliga individer hade hoppat upp på stolar och bänkar ifönsternischerna. Några matta ljuslågor förvandlade mörkret till skymning och gaf åt taflan en mystisk färg. Den ena talaren efter den andra stiger upp på tribunen och talar till den församlade mängden. Applåder och bravorop skalla genom salen. För omvexlings skull ljuda hyssningar och höras ogillande stampningar och buller. Man vore frestad att tro sig vara på en folkförsamling i England eller i Amerika. Ja, så långt har det verkligen kommit i vår kära huafvudstad, att vi också börja lefva ett politiskt lif, ty det är just politiken som sammankallat detta tusental af valmän till ett förberedande möte; innan de gå att välja den representant, som skall efterträda vår folklige Blanche i riksdagens andra kammare. Det är en verklig glädje att se detta alltmer vaknande intresse för politiska frågor. Men hvarför har man då icke tändt flera ljus, så att folktörsamlingen kan framstå i en klarare dager? Det är derför att de politiska partiernas olika färger icke skola falla så bjert i ögonen — upplyser en närstående. Här finnas således politiska partier, oaktadt kammarherre Boy påstår motsatsen? Jo jo men, och lycklig är de som har en skarpt utpräglad böjelse för ett visst parti, ty anpars kommer man i val och qval, om man vill letva med i det politiska lifvet. Spanien har hittills gått och gällt för att vara det mest partiuppfyllda land, men hädanefter få spaniorerna i det fallet stryka flagg för stockholmarne, ty här ha vi redan liberala, nyliberala, sansadt-liberala, radikala, konservativt-liberala, konservativt-konservativa, allraödmjukast-lovala. och minst elt dussin andra partier af olika färgskiftningar. Det är då icke att undra på om en stockholmare har svärt att ta sitt parti när det gäller. Ett af de verksammaste partierna är det allraödmjukast-loyala. Dess medlemmar hafva tid för allt. Råkar man ut för en af dew, så slutar han sin politiska diskussion ned att ur bakfickan på sin frack draga upp en lista för tecknande af bidrag till en brudgåfva åt prinsessan Lovisa.