MUSIK. Den i dag tilländalöpande säsongen, i musikalhskt hänseende en bland de intresserikaste man på länge här upplefvat har äfven under sin sista period erbjudit tonkonstens vänner mången stund af sanv, högstämd njutning, Hvad värdet angår kan ingen bland dessa företeelser göra den senaste konserten för kammarmusik, gifven af fru Wilhelmina Norman, fru Arlberg samt hrr dAubert och Meissner, hedersrummet stridigt. Klarare måhända än någonsin bevisade fru Normans föredrag under denna soire huru ett eldigt fantasioch känslolif otvunget kan göra sig gällande äfven inom konstnärlighetens strängaste begränsning, och huru jemväl den genre af musik, som af åhöraren kräfver en högre grad af bildning såsom vilkor för hans nöje, kan, genom geniets. makt hos den gifvande, göras i ordets ädlare bemärkelse populär. Med utsökt finess understöddes hon äfven af sina värderade biträden och programmets innehåll motsvarade det sällspordt fulländade samspelet. Förutom återhörandet af två bland kammarmusikens mest kända mönsterverk Beethovens trio i G-dur och Mozarts qvartect nr 10 i D, vann man en ny bekantskap i A-moll-qvartetten (op. 29) af Franz Schubert, ett arbete, som i formelt hänseende tycktes oss öfverträffa samtliga de instrumentalverk af den store romanskompositören vi hittills lärt känna, och hvars egendomliga innehåll gaf uttryck åt den renaste, innerligaste känsla. Att åhörarnes tacksamhet gaf sig luft i stormande bifallsyttringar behöfver ej sägas. — Den relativt ej ringa framgång, hvarmed hr Hafgren debuterade såsom Eleazar i aJudinnan har icke motsvarats af hans uppträdande i Masaniellos, till skaplynnet motsatta, men hvad beträffar dramatiska och musikaliska anspråk jemnlika parti. Att en. nybörjare icke förmår lösa tvenne kolossala uppgifter är emellertid långt mindre svårt att förklara än att dylika, den ena efter den andra, honom anförtros; i mindre fordrande roller torde bemödanden, så fulla af god vilja, som de, hvilka här måste förfela sin verkan, nog visa sig tillräckliga. Det är egentligen skådespelaren som ännu lemnat blott alltför mycket öfrigt att önska, såsom sångare har hr Hafgren momentelt visat sig rollen vuxen och derjemte företett ett aktningsvärdt framåtskridande. Den omständigheten att hans stämma är tillfyllest för hjelterollen i en astor opera tyckes oss för öfrigt i förening med det nit, som omisskännreligt framstår i hans uppträdande, vara nog att i honom antyda en aquisition af värde för scenen. En lysande debut gjorde signora Luisa Cari, som i går för första gängen uppträdde å k. operan och hyllades med fyra, fem inropningar af den fullsatta salongen. Vi hafva rean och nyligen uttalat vårt omdöme om hennes framställning af Azucena, som nu, till följd af salens företräden i akustiskt hänseende, emellertid var mera storartad å gonsin. Inspirationens verk rigt lika omöjligt att beskrifva som att emotstå, och vi kunna blott upprepa att signoran här af ett skenbart oting gör någonti gjutet än hvad vi på många år på någon lyrisk scen. De medspelande elektricerades i går derhän att den svage blef stark, den utmärkte förträfflig, och det hela — om språkförbistringen medgifver att begagna detta uttryck afs med klart förnimbar tillgifvenhet för ämnet. Det är med den mest spända förväntan man nu emotser återupptagandet af Barberaren, men äfven Profeten rekommendera vi på det enträgnaste i vederbörandes åtanka. Den afskedskonsert, som gafs af det numera upplösta italienska operasällskapets medlemmar lät de begge rikast fvade bland dem, signora Cari och signor Mendioroz, skörda nya triumfer, den förra med Rosinas aria ur Barberarena, den senare i Figaros duo med Almaviva ur samma opera samt i Renatos Kavatina ur Un ballo di maschera,. Att äfven signor Mendioroz ännu en tid måtte få tillfälle att här uppträda är mångens önskan likasom tro. Lifligt saknade man under soirån signora Dalti-Guadagnini samt sgri Colon och Rosa. Bland de nummer, hvari ingendera af nyss nämnda artister deltog, anteckna vi blott romansen ur La Favorita, hvars okonstladt känslofulla atergifvande lände signor Bentami till berömmelse; och tro att de öfriga vinna mest på att snart glömmas. Det som deremot sent skall förgätas är den synnerligen angenäma episod i de stockholmska musiknöjenas historia, som under den nu förflutna säsongen bildats af den italienska sångartruppens uppfriskande och liffulla samverkan, likasom äfven den rastlösa energi och ordnande konstnärlighet, hvarmed Mindre teaterns styrelse gjort sig värt musikaliska samhälle i hög grad förbundet. ga