Aftonbladet – 30 december 1868, sida 3

Frivillig sjukvård i fålt. (Ur Krigsvetenskapsakademiens tidskrift.) Förberedelserna under freden för en ingripande verksamhet under kriget, utgör en af de frivilliga sjukvårdsföreningarnes stora frågor. Den var ock uppställd som ett diskussionsämne vid den internationella konferensen i Paris sistlidne år; och inom den litteratur, som vuxit upp öfver: den ifrågavarande institutionens alla delar, hafva flera författare egnat densamma en speciel granskning. Bland dessa må företrädesvis nämnas doktor Wilh. Brinkmann i Berlin, som behandlade detta ämne uti ett, vid preussiska centraltöreningens årssammankomst den 10 Dec. 1867, hållet föredrag på ett så förtjenstfullt: sätt, att vi, med afseende på sakens vigt äfven för den svenska sjukvårdsföreningen, tror det vara af intresse och kunva lända till gagna att återgifva det hufvudsakligaste af detsamma. Det är en genom många offer och sörglig erfarenhet från föregående krig bekräftad rundsäts, att de enskiltes gåfvor, huru rikiga de-än må vara, äro till ringa eller alldeles ingen nytta i krig, om de icke hastigt och säkert kunna fortskaffas till den plats, der de äro behöfliga. Det är också en erfa rephetsgrundsats, att under krig en planmässig och ändamålsenlig fördelning endast är möjlig genom en förut bestämd sträng ordning-och hastig: koncentrering af gåfvorna, samt att en sådån koncentrering af -bjelpmedlen endast kan åstadkommas genom en organisk förbindelse mellan talrika i landet bildade föredingar, och att slutligen-ett gynnsamt och förtroendeväckande understöd af statsmyndigheterna vid inrättningen och förvaltvingen af sjukhusen: och vid transporten af de sjuka endast. är utförbart; då på alla orter komiteer, sammansatta af bra och sak kunniga personer, män. och fruntimmer, taga hand om arbetet. Man torde göra den invändningen: har icke allt, som här erfordras, skett under sista tyska kriget? Visserligen hafva öfverallt föreningar bildat sig, en regelbunden vård om de sjuka och sårade på krigsskådeplatsen och i hemorten har blifvit anordnad; oändligt mycket bar skett, och man kan med rätta säga: Uti intet krig har men niskokärlek och medlidsamhet samt nitisk mede verkan of organerna för den frivilliga sjukvården i så hög grad underlättat lidandet och eländet på bataljfälten ochi sjukhusen. Inemot 600 föreningar funnos; till millioner uppgingo de insamlade medlen, och tusentals menniskor blefvo försatta i verksamhet vid depöterna, i sjukhusen och vid de sårades transort. Men få vi derföre från oss afvisa sanningen och tälande fakta? Måste vi icke tillstå, att den frivilliga hjelpen äfven under sista kriget i det hela baren prägel af öfverraskning, ja till och med af brådstörtning; Vi kunna heller icke förneka, att hjelpen i många fall kom för sent! Hvad detta för sent vill säga, veta blott de arma sårade och läkarne 1 sjukhusen. Detta för sent är för många liktydigt med. elände, jämmer, död, och vi kunna icke med ett enkelt beklagande omgöra detta faktum, utan vi måste efterforska orsakerna till den fördröjda hjelpen och derefter aflägsna hindren, för attiframtiden undgå det förfärliga ansvaret infor Gud och menniskor; vi måste redan under freden rikta hela vårt sträfvande derhän, att vi om möjligt straxt, eller åtminstone de första dagarne efter en batalj, kunna vara på stället med alla hjelpmedel, personer och saker. Dröjsmålen med bjelpsändningarne under sista kriget kunna vi urskulda med de oväntadt hastigt, slag på slag följande händelserna; men en sådan ursäkt saknas. oss för framtiden. Orsaken till nämnde dröjsmål måste vi söka deri, att den frivilliga hjelpen icke var tillräckligt förberedd, att vi under fredens dagar icke hade betänkt de oändliga svårigheter, som under Krig ställa sig emot den afgående hjelpsändningen, att vi försummat att i rättan tid söka vinna tillräckliga arbetskrafter, dugtiga männer, som med rena bjertan eguade sig åt vår uppgift; och slutligen emedan före krigets begynnelse medel saknades att upprätta depöter i närheten af krigsskådeplatsen, och att förse dessa med behöflig arbetspersonal, men förnämligast med. ikdon. Men hvarföre saknas medel? Emedan först, sedan strömmar af blod flutit, riktigt if uppkom i det ljumma kärleksverket, emedan folkets ifver först vaknade, när underrättelsen om slagtningarne spriddes i landet. De flesta föreningar bildade sig bevisligen först efter den 1 Juli, och före fiendtligheernas början var tillskottet af hjelpmedel emförelsevis obetydligt. Derföre kom hjelven för sent till krigsskådeplatsen. Men äfren i landet sjeltt voro förberedelserna och örutseendet i många -afseenden bristfälliga, vilket hade sin grund deri, att till och med nånga med medel rikt utrustade föreningar cke i rättan tid hade gjort sig underrättade m ändamålet och betydelsen af deras verkamhet och i anseende till vidtsväfvande plaer och förhandlingar förlorat det närmaste nålet ur ögonsigte. Så var det i begynnelsen af senaste kriget, ch så skall det i framtiden blifva, om icke en öfvertygelsen rotfästes,.att den hjelp, som ommer till stånd först vid krigets utbrott, komver för sent, och att, äfven om medel genast