ig. Snart nog komme nya val att ske, då fs illfälle blefve att rösta på hr Lindhagen. Isl Hr L. Alm tycktes ämna framställa några rågor till hr Hedin, huruvida den senare vore sinnad föreslå vissa inskränkningar och la ändringar i regeringsformen, men talaren blef h senast afbruten och nedtystad. s Hr Grafström anhöll, att hr Lindhagen, ln för såvidt han vore närvarande, ville med-h dela mötet något om sina åsigter, hvilka jn icke torde vara för alla närvarande valmän f kända. I Ordföranden sporde med anledning häraf ö om hr Lindhagen vore tillstädes och om han f i sådant fall vore benägen att efterkomma C den till honom ställda uppmaningen; men hrs Lindhagen, som förmodligen icke var när-1 varande, afhördes icke, hvarför ordföranden, c sedan ingen annan talare anmält sig, hem-v ställde huruvida församlingen, enligt den åsigt, c som tyckts vara af många delad, ville såsom ! kandidat uppställa litteratören A. Hedin. l? Denna fråga besvarades med starka och all-ls männa ja-rop, blandade med åtskilliga nej.j Ordföranden tillkännagaf sig äfven hafva så-s lunda uppfattat svaret. Några röster hördes s emellertid begära profval. S Hr Hazelius erhöll nu ordet och anmärkte, ! att enligt hans uppfattning hade detta möte ! redan uppfyllt sin bestämmelse, då detsamma ! gifvit vid handen att blott två kandidater ! förefunnes, och då det tillika visat sig, att: dessa kandidater voro sådana, att man kunde, i hvilket icke alltid är händelsen, äfven å mot4 ståndarnes sida för dem uttala sin fullkom1 liga aktniog. Hr Hazelius ansåg nu ingen-l:! ting annat vara att göra än att åtskiljas och 1 gå hvar och en till sig, för att sedan låta ! röstsedlarne mötas i valurnan. ; Frih. Liljene-ants beklagade, att han ej! kunde dela den siste talarens åsigt derom, ! att mötet uppfyllt sin bestämmelse. Detl hade nemligen icke satt valmännen i tillfälle j att erfara den ene af de ifrågasatta kandidaternas, hr Lindhagens, åsigter. Man kunde : i detta afseende icke gerna nöja sig med den l: proprieborgen, som hr Hazelius för honom 1klädt sig. Det syntes talaren såsom om en j: kandidat, hvilken blifvit så allvarsamt ifråga: satt som hr Lindhagen, hade bort visa valmännen den aktning att låta dem höra sina åsigter, då tillfälle erbjöds att framlägga dem. För sin del vore tal. okunnig om när hr Lindhagen haft tillfälle att lägga i dagen den liberalism, som, i motsats mot nyliberalismen, skulle vara den för samhället nyttiga. Tal hade visserligen arbetat tillsammans med hr Lindhagen hos-stadsfullmäktige, men de frågor, som der förekomma, äro icke af politisk utan endast af ekonomisk natur, och det gäller der endast att iakttaga sparsamhet eller icke. Huruvida hr Lindhagen tillhört dem, som velat befrämja sparsamhet, ville tal. icke tillåta sig att bedöma, utan öfverlemnade omdömet derom åt hvar och en som följt hans verksamhet. Hr Hazelius svarade härpå, att man icke kan bättre ådagalägga sin lämplighet för allmänna värf än genom att utveckla värma och nit för sin kommuns angelägenheter. Detta hade hr Lindhagen gjort och han hade isynnerhet inlagt stora förtjenster om fattigvården ock undervisningsväsendet. Hr Hierta anhöll att, fastän ordförande, få yttra några ord för egen, del. Han omtalade hvad det s. k. nyliberala partiet egentligen var för ett sällskap. Det hade gattså förskräckliga rykten om detta parti, att han blifvit nyfiken och derföre låtit anmäla sig till inträde i detsamma; den som införde bonom var allas oförgätlige vän Aug. Blanche, som var en af sällskapets förste stiftare, och hvilken han trodde att de församlade väl icke ansett för en samhällsvådlig person. Redan den omständighet att B. var medlem af sällskapet hade betydligt minskat hans tro på de oroande ryktena, och då han sjelf fick göra närmare bekantskap med de nyliberala, fann han att dessa icke ville något annat än hvad de verkligt liberala i alla tider velat och som vid riksdagarne vid olika tillfällen varit motioneradt samt stundom vunnit understöd af utskott. Han hade icke funnit någon annan anledning till deras benämning röda,, än att en broschyr, som till förra riksdagen utgafs af en bland sällskapets medlemmar, hade röda permar. Det hade varit ett fel af partiet att uppträda såsom motståndare till de af dem s. k. gammal-liberala, hvilka nog hade bibehållit sin frisinthet. De hade förmodligen blifvit förledda till denna opposition deraf att det finns folk, som gerna kalla sig liberala, men vanligen med något tilläggsord, t. ex. konservativt-liberala eller liberalt-konservativa, och hvilka af andra tör korthetens skull kallas grå. Dessa sistnämnde hyste en så liflig fruktan för det röda spöket att de sågo en skymt deraf allestädes, till och med på ljusa dagen. Man kunde då ej undra på om de sågo det i ett så svagt upplyst rum, som lilla börssalen nu var. Härmed afslutades mötet. Hertigen af östergötland, som redan dagarne före jul besvärades af en katarral-feber. har under ijuldagarne varit säng