öfver en stor. portfölj. Dora såg med förvåning på ett kopparstick af en öde stad. Hon såg en gata med stenhus och på en klippspets ett ensamt tempel, som höjde sig upp mot himmelen. Taflan gjorde ett starkt, men dystert intryck. Mr Templemore berättade henne, att en räf flydde ut ur huset till höger, då han trädde in i det, och att två schakaler hade valt sin bostad i templet till venster. Jag tycker inte om det, sade Dora; jag kan inte tänka mig att en räf skall bo här i rummet, när vi äro döda, eller att kaniner i stället för schakaler, hvilket klimatet inte tillåter, skola husera här omkring, Hur tycker du, Eva? , Men Eva var gången. Du ville inte låta mig taga henne i mitt knö, sade Dora förebrående, och nu är Eva stött. Jag såg inte ens att hon gick. Nej, det är som mamma sade: Du bryr dig inte om någon annan, då du får igen din man! Mr Templemore kände sig helt förtretad. Hvad fattades väl hans svärmor och hans barn, efter som de icke ville låta bonom njuta sin nyfunna lycka? Han undrade emellertid hvar Eva var och Dora kom fram med den förmodan, att hon var hos mrs Courtenay. De gingo begge upp för att se efter. Eva hade glömt att stänga dörren till mrs Courtenays rum. Ett bredt ljussken föll ut i förstugan, och ledda af ljudet af röster, tittade mr Templemore och hans hustru osedda in. Mrs Courtenay hade lagt ut korten på! bordet och gaf Eva en lektion i sin favorit-! patienon, Eva, som hade klängt upp på en ög stol, såg på med mycken uppmärksamhet, läggande sitt lilla bruna ansigte i mycket allvarliga rynkor. Plötsligt klappade hon i-händerna och uppgaf ett glädjerop: