tenay och ljusnade en smula då hon fick se Eva. — Nå, hvad är det? hvad vill du? frågade hon, när barnet kom närmare. Jag kom för att helsa på er, svarade Eva halft stött. Tack för det, kära barn, svarade den äldre damen lugnande. Jag är dig mycket förbunden. Sitt ned. a Eva klättrade upp på en stol, satt en stund och såg in i elden och utbrast derefter i butter klagan: Pappa bryr sig inte alls om mig sedan kusin Dora kom tillbaka! Du får inte säga kusin Dora nu längre, mitt barn. Nej, jag vet det, inföll Eva otåligt. Man kan inte bli van vid det genast. Hon var mycket upphettad och såg alt annat än belåten ut. . Herre Gud, tänkte mrs Courtenay oro-! ligt barnet måtte väl aldrig börja på att bli svartsjukt på stackars Dora heller. Pappa visar kusin Dora alla sina vackra ritningar,, fortfor Eva med allt lifligare känsla af den oförrätt hon fick lida. Men, kära barn, det är väl inte något ondt i det, sade mrs Courtenay och sökte urskulda syndaren. Nej — men då kusin Dora ville taga mig i knä, fick hon det inte för pappa. Och så! gick jag upp till er, mrs Courtenay. Det var tydligt att Eva var stött, icke. så mycket på Dora som på sin far, och det var äfven tydligt, att så mycket mr Temple-: more än tyckte om sin lilla dotter, hade han dock ingenting emot att vara ensam med sin unga hustru. a, det gick verkligen till der nere ungefär så som mrs Courtenay hade föreställt sig det. Mr Templemore och hans hustru sutto bredvid hvarandra i hans rum, lutade