Aftonbladet – 30 december 1868, sida 1

Kungörelse. Sedan i följd af de vid innevarande års internationella telegrafkonferns i Wien beslutade förändringar i de telegrafiska förhållandena emellan de stater, som deltagit i eller efter hand tillträdt den i Paris år 1865 afslutade telegrafkonvention, Kongl. Maj:t, med upphäfvade af det för Elektriska Telegrafverket den 20 Oktober 1865 utfärdade reglemente, under den 6 nästlidne November funnit godt i nåder fastställa ett förnyadt Reglemente för elektriska telegrafbefodringen i riket, att tillämpas från och med den 1 Januari 1869, har Kongl. Telegratstyrelsen ansett sig böra härmed fästa allmänhetens serskilda uppmärksamhet på en följaktligen med nästkommande år inträdande, för både inoch utländsk telegrafkorrespondens gemensam förändring i det hittills brukliga sättet att, när svar å telegram blivit på förhand utaf afsändaren betaldt, låta sådant komma mottagaren till godo. 5 X Angående den förändrade anordningen härutinnan är i det nya reglementet, som finnes intaget i AZ 72 af Svensk Författningsamling för detta år, stadgadt bland annat följande: 1:0 Mottagningsstationen utbetalar till mottagaren beloppet af den på afgångsstationen för svaret erlagda afgift, antingen med kontanta penningar eller medelst en anvisning å stationens kassa. Detberor sedermera på mottagaren sjelf att afsända svaret inom hvilken tid, under hvilken adress och på hvilken väg han för godt finner. 2:o Om det utsprungliga telegrammet icke kan aflemnas, eller om den, till hvilken det är adresseradt, uttryckligen vägrar att mottaga den för svaret erlagda sun:ma, skall mottagningsstationen derom underätta afgångsstationen genom ett tjenstetelegram, som N ställes afsändaren och tjenar i stället för svar. 3:0 Den för svaret på förhand betalda afgiften får icke öfverstiga tredubbla beloppet af hvad som erlagts för det ursprungliga telegrammet.n I afseende på tillämpningen af de under 1:o och 2:o omnämnda stadganden har Kongl. Telegrafstyrelsen åt telegrafstationerna meddelat bland annat, följande föreskrifter, att tillsvidare tjena till efterrättelse, nemligen: att svarsafgiften skall utbetalas i kontanta penningar mot erhållande af mottagarens eget eller hans beful!måstigade ombuds qvitto, tecknadt på särskildt för detta ändamål förfärdigad blankett, hvilken aflemnas på samma gång som telegrammet ; att, då penningarna icke kunna till mottagaren sjelf eller hans befullmäktigade ombud aflemnas, men någon annan person anträffas, som enligt Telegrafreglementet är berättigad att mottaga och qvittera sjelfva telegrammet, budbäraren skall tilldenna person aflemna den telegrammet åtföljande qvitterings-blanketten, hvarå finnes en tryckt underrättelse derom, att penningebeloppet får, sist å fjortonde dagen efter telegrammets ankomst, å stationen lyftas mot atlemnande at qvitteringsblanketten, försedd med mottagarens underskrift; samt att, i fall telegrammets mottagare vägrar att jemväl mottaga svarsafgiften, han bör af budbäraren anmodas att skriftligen anteckna sådant å qvitteringsblankettens baksida. Stockholm den 28 December 1868, Kongl. Telegrafstyrelsen.