Aftonbladet – 29 december 1868, sida 4

tad och för vetskap om stölden tilltalade ogifta Carlsson äfven iakttagit inställelse. Som häradshöfding Wendtland, ombud för sysslomannen Boman, ej infunnit sig, uppsköts målet till måndagen den 4 instundande Januari, dertill såväl häradshöfding Wendtland som ombudet för fattigvårdsnämnden, häradshöfding Törnebladh, skulle kallas. — Eldsvådan å hotell Kung Carl. Å rådhusrättens sjette afdelning afkunnades i dag utslag i detta mål, hvarigenom pigan Elna Leijon, för vårdslöst förfarande med eld, dömdes att böta 25 rdr, samt att utgifra till Stockholms stads brandförsäkringskontor äskad ersättning med 650 rdr. Vi ha förut nämnt att det bolag, i hvilket husets lösa egendom var försäkradt, utbetalte till försäkringstagaren den begärda ersättningssumman, utan att för densamma fordra ersättning af ofvannämnda Elna Leijon, hvilken, om ock skyldig till vårdslöshet, enligt ransakningsprotokollerna med raskhet bidragit till eldens hämmande. — Tvist om en ankbonde. Till fortsatt behandling förekom i går å rådhusrättens sjette afdelning detta af oss förut onmämnda mål, angående tvist mellan en slagtare Pettersson och en vindragare med samma namn om en klippt ankbonde, hvilken slagtaren förmenar vara af vindragaren olofligen annammad. Vid förra rättegångstillfället föreslog slagtarens ombud, en mycket vältalig herre vid namn Carlsson, att ankbonden i fråga skulle ställas midtemellan parternas ankhus, och den blefve då rätter egare till hvilken ankbonden godvilligt ville begifva sig. Detta förslag antogs ej af den andra parten, hvilken till i går skulle förebringa bevisning. Fyra vittnen hade ock igår infunnit sig, men utan att någon af dem kunde förebringa något bestämdt påstående huruvida den omtvistade ankbonden tillhörde slagtaren eller vindragaren. Slagtarens ombud framställde flerfaldiga gånger, ända tilldess ordföranden fann sig föranlåten att tysta honom, i predikoton följande förslag: Vill vittnena bland de elfva klippta ankbönderna bestämdt utpeka den omtvistade, så medger min hufvudman att vindragaren får igen sin ankbonde. Då hvarken motparten ville ingå på detta förslag ej heller domaren ville återupprepa detsamma, yrkade ombudet att man måtte skaffa ordentliga ankbondshusbönder, som förstode att bedöma saken o. s. v. Då ej heller detta den klyftige advokatens förslag antogs, förklarade ombudet, alltid i samma högtidliga ton, att ankbönder utan tvifvel i allmänhet ha mera förstånd än vndragare. Dermed afslöts detta vigtiga mål för dagen, och sedan vindragaren yrkat ersättning för inställelse med inalles 15 rdr och motparten med 3 rdr om dagen, uppsköts målet till annan dag.