och så kom jag för att sitta uppe bos barnet.n Hvarföre låste ni dörren, miss Moore?y Miss Moore teg, Det är väl inte möjligt, sade han temligen bittert, att ni tänkte stänga ute min hustru ? Jag — jag vet inte riktigt,, var miss Moores halft grätfärdiga svar. Det var tydligt att detta hade varit hennes afsigt; men mr Templemore ansåg icke miss Moore i stånd att uttänka en så upprorisk plan, och hans ögon flammade af förtrytelse, då han frågade: Hvem rådde er till det? Naturligtvis har ni inte tänkt ut det der sjelf. Miss Moore tvekade icke att förråda sin medbr ttsling. Det var mrs Logan,, sade hon. Mrs Logan! Hvad i Herrans namn kunde vara hennes mening? Hvad kunde förmå henne att förolämpa min hustru i hennes eget hus? Och huru kunde pi, miss Moore, tyssua till hennes råd? Jag har en viss rättighet öfver Eva, svarade miss Moore svartsjukt; hon är ju ändå min systers barn; jag Kar inte något förtroende för doktor Leroux, och doktor Petit gjorde mig frisk, mr Templemore. Mr Templemore var allt för myck förtörnad för att besvara denna invändnin utan fortfor: CC i Mcn mrs Logan har ju inte någon rättighet; huru kan hon våga blanda sig i denna sak? Huru kan hon våga ge er ett sådant råd, miss Moore? Jag tror att det förargade Lenne att mrs Femplemore var vid lif, sade miss Moore Helt öppet; ty ser ni, hon trodde väl att ni var enkling, då hon kom hit för att se om Eva och mig.a Ne I