Aftonbladet – 29 december 1868, sida 2

-— Du önskade aldrig att gifta dig med mrs Logan? Du behöfver inte säga mig de Jag vet det — jag vet det! Ja detta var sannerligen Dora — Dora svartsjuk och öm, och Dora glad och lätt om hjertat — Dora som hade flytt från honom i hastig förtrytelse, men vändt tillbaka så snart hon fick höra talas om barnets fara. Men stor glädje är alltid klentrogen. Den plågsamma oron för Evas fara var endast några få timmar gammal; den hade ännu icke hos honom lemnat efter sig verklighetens grymma spår. Han kunde derföre jaga bort. dena som en obehaglig dröm. Men alla de tvifvel, all den fruktan och ångest han hade genomgått, medan han sökte efter sin hustru, hvars röst han hörde, hvars hand han höll i sin, återkommo nu till honom oca tycktes säga honom: Hvar inte för säker; kanske att du bara drömmer och att hon är borta igen, när du vaknar Jag kan inte tro det, utbrast han häftigt. Jag kan inte tro att jag fått dig tillbakab Öch likväl är jag inte någon vålnad, svarade hon gladt. Men huru blek och medtagen hon såg ut! Hon hade säkert vakat flera nätter? Fyra, svarade hon enkelt. Jag vågade inte lemna Eva, af fruktan att de skulle föra doktor Pelit tillbaka. Det var då du som förde hit Leroux ? Ja, det var det. Jag hade en hård strid, men segrade dock till sluts. Och Petit skulle ha dödat henne. Nu är hon verkligen ditt barn!a Det finnes dock några söta droppari denna lifvets bitira kalk, såsom poeterna kalla det. Jag är säker om honom nu, tänkte Dora, säker om honom för evigt! Eva rörde sig en smula. Genast var Dora vid henpes sida; men Eva endast drömde,