Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

öfver mig. Jag måste bära det. Jag måste finna mig uti det! Hennes .utseende förblef derföre lugnt, och tonen i hennes röst var låg och jemn, då hon vände sig till doktor Petit och sade: Jag är er mycket förbunden, sir, för den omsorg ni visat barnet, och jag hoppas att ni vill vara af den godheten att fortsätta era besök. Jag skall titta in i morgon igen, svarade doktor Petit, denna gång vida mera artigt. Trots den långa vägen har jag, som madame vet, varit här två gånger om dagen. pJag är er mycket förbunden; men jag hoppas att ni inte tager illa upp om jag äfven tillkallar en af odra embetsbröder, doktor Leroux, som vanligen brukar sköta Eva. Doktor Petit såg ut som om han tagit temligen illa upp det och svarade något stelt, att han visserligen icke hade någonting emot att hälla en konsultation med doktor Leroux om Evas sjukdom; menp, tillade -han med starkt eftertryck, jag finner det verkligen inte nödvändigt. . Det är inte heller min meningp, sade Dora. Jag önskar bara, att doktor Leroux måtte behandla detta fall tillsammans med er. Jag har också redan på vägen hit bedt honom att titta in. : Doktor Petit såg helt förvånad ut. Madamg), sade han med en viss hetta, detta är att tilltoga mig en opödig förnärmelse. Jag kan verkligen ivte gå in på ert förslag, och jag har derför intet annat val än att draga mig tillbaka. Men det får pi inte göral ropade Florence, helt purpurröd i ansigtet och helt och hållet förgätande huru tungt ansvaret nyss hade förefallit henne. Jag kan inte -tillata det. Jag är apsvarig inför miss. Moore för barnets 15. : Och jag inför hennes far, inföll Dora med en lätt rodnad på den bleka kinden. Men, mrs fempiemoren, svarade mrs Logan, talande mycket fort, ni torde erkänna att Eva inte blifvit lemnad i er vård. Blef hon då lemnad i er, mrs Logan ?