Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

en ställning, som kostat mig så mycket, at jag i, dag, då jag läste min egen grafskrifi på stackars tants graf, önskade att det varit en sanning — jag önskade att jag låg der tillsammans med henne, fjerran från all den bitterhet som förmådde mig att lemna detta hus och som jag finner här äfven vid min återkomst. Kom ihåg, Paul, Florence kom ihåg honom, och låt det vara frid oss emellan. För en gång blef mrs Logan verkligen rörd; för en gång hade Dora hittat väg til hennes hjerta, Paul Courtenays namn bragte tårar i hennes ögon, Hon hade just icke älskat honom så synnerligt mycket; men huru denna kärlek än var, hade den dock varit det enda oegennyttiga tycket i hennes lif. Den hade icke bestått fattigdomens prof; men penningar hade icke skapat deoa. Och Paul Courtenay hade älskat henne så troget. Ingen ny kärlek hade der utplånat hennes bild, och det visste hon. Stackars Paul! sade hon och drog fram näsduken. Stackars Paul! Jag sörjde så för hans skull, och huru förtretad var inte mr Logan på mig för det. Och så vet dn ju, att det var med mig och inte med dig som mr Templemore skulle ha gift sig, DA måtte dy väl medge.n j Hon har aldrig älskat honomp, tänkte Dora och såg förvånad på henne, ånnars skulle hon inte kunna stå och tala så der med mig, hans hustru.n Hon ansåg emellertid icke nödigt att besvara mrs Logans besynnerliga anmärkning. Hon hade satt sig ned vid Evas lilla säng och betraktade barnet. Evas mörka ögon glänste af feber, men hon kände icke igen sin fordna guvernant. Och huru du kan päåtaga dig ett så förskräckligt ansvar som du nugör för Eva, det är mer än jag kan begripa, återtog Florence; och så har du verkligen betett dig högst illa mot doktor Petit. Jag är fullt säker om att mr femplemore kommer att bli så ond, så ond tillade hon och höjde ögon