Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

— Fotogenförgiftning genom vådlig händelse. Qvällen före julaftonen inträffade den beklagliga olyckshändelsen, att bildhuggaren Ahlborns och hans fru Lea Ahlborns yngsta, nära tre år gamla son, under föräldrarnes frånvaro från hemmet, blef genom en fotogenlampas nedfallande från golfvet bränd och ett par dagar derefter afled. Hr och fru Ahlborn, som hade utgått i och för uppköp till julen, hade vid bortgåendet tillsagt tjenarinnorna, att de skulle noga se till barnen under deras bortvaro. Emot vanliga bruket hade barnflickan emellertid insatt en fotogenlampa i barnkammaren, samt lemnat den lille gossen ensam, stående på en stol bredvid bordet, hvarpå lampan ställdes, hvarefter hon aflägsnade sig för ett ögonblick. Några minuter hade förflutit, då de i det angränsande rummet varande personer genom den öppna dörren sågo lågor uppflamma och hörde den lille gossens skrik. Man skyndade in och fann lampan liggande sönderslagen på golfvet, som var antändt, liksom bordet, fönstergardinoerna och stolen, på hvilken den lilla gossen lemnats af barnflickan. Sjelf befann han sig nu stående på golfvet midt i lågorna, med båda händerna sökande att slita af sig kläderna. Man ryckte honom ur lågorna, samt öfverljöt honom med tillhands varande ljumt vatten, hvarefter man lyckades släcka elden i rummet. Läkare tillkallades genast och ankom skyndsamt samt förklarade, att någon fara i följd af de brännskador gossen erhållit ej var för handen; men omkring ett dygn efter olyckshändelsen blef barnet sanslöst med stundom sig inställande konvuliviska ryckningar, kräkningar och svåra inärtes plågor, hvilka tilltogo, tills den lilla gossen juldagen kl. 348 på qvällen afled. Dessa symptomer hafva af flere tillkallade läkare ansetts härleda sig från förgiftning, föranledd af de gaser, som utvecklades vid olyckstillfället, och hvilka gaser insupits genom näsa och mun samt inträngti lungorna Detta fall af förgiftning har af läkarne förklarats vara det första i sitt slag, som förekommit härstädes, och hos dem väckt ganska mycken uppmärksamhet samt torde blifve föremål för vetenskaplig diskussion. Kort efter det olyckshändelsen timat, återkom först fru Ahlborn och en stund senarc hr Ahlborn hem. Deras förtviflan öfver för lusten af den lilla gossen, som var ett ovan. ligt älskligt barn, kan man lättare föreställ: sig än beskrifva. Den väntade julglädjer förbyttes i den bittraste sorg.