Aftonbladet – 28 december 1868, sida 2

Hon lemnades i miss Moores, och allt hvad jag gjort, det har jag gjort efter miss Moores önskan och på hennes ansvar. Hon talade i en triumferande ton, och Dora kände styrkan af detta argument. Eva hade verkligen icke blifvit anförtrodd åt hennes omsorg, och hon var icke ens säker om icke -— man skulle bli förbittrad öfver hennes inblandning liksom han kanske öfver hufvud taget var missnöjd med hennes återkomst. Men minnet visade henne genom all den bitterhet, som nu skilde dem åt, ett ansigte fullt af bekymmer, Detta gaf henne mod. Jag erkänner miss Moores rättigheter, svarade hon mrs Logan; men mr Templemores äro ännu större, och jag handlar i hans namnp. i Mrs Logan änmmade svara, ty som hon alltid hade mycket att säga och icke generades af någon känsla af värdighet, var hon icke så lätt tystad; men doktor Petit lade sig emellan än sade helt stolt med en lugn rörelse med handen: : Jag ber er madame, vara af den godheten och inte ytt:a något mera. Efter hvad som passerat är det omöjligt att jag skulle fortfara att sköta detta arma barn; men det måste jag säga för att icke göra mig sjell orätt, att hennes bättring är på god väg, och om gerföre någon olycka skulle inträffa, anhåller jag följaktligen, att skulden derför inte måtte komma att hyila på mig. Han gick bart mot dörren, men Florence sökte hålla honom qvar. Jag kan inte tillåta detta, sade hon; det kan jag verkligen inte. Miss Moore tillkallade er, och hon är Evas tant, och hon öfverlejanade Jova åt min omsorg. Nej, jag kan verkligen inte tillåt det 50 Hon talade häftigt och fort; men Dora ade ieke ett ord för att qvarhålla doktor Petit eller ändra havs beslu, och pm han var nog olycklig att vara en mycket dålig läkare, var han likväl hvarken krypande eller låg. Det tjenar till ingenting, madame, sade han, vänd till Florence; jag är inte van vid