påjoss på ett ändamålsenligt begagnande al det t nu vapen. . Vi erfara en återk frestelse att delgif g våra läsare fe at de ytterst intressan detalict, Söm i hr Mällers arbete framlägg: Jen utrymmet nödgar oss att motstå de samma, och vi inskränka oss att omtala I enda, såvidt vi kunna erinro, 088 förut icl här känd omständighet rörande den förs monitorens tillkömst. Såsom ett bevis på c betänkligheter, som hystes emot det af Jol tfiriösson föreslagna nya systemet, berätta ska latt i kontraktet om dess byggande var, så ing Isom vilkor för dess slutliga mottagande, ir nile Iryckt den egendomliga bestämmelsen, att fa: om tyget skulle vara profvadt genom att mot stå elden från fiendtliga batterier på korta ste afstånd. Till följd af denna bestäm iwelse måste Ericsson sjelf stå risken och ti en del gå i förskott fartygets byggande men det saknades lyckligtvisicke intelligent och fosterlandsälskande män, som ville me honom dela denna risk och bistå honom me kapital och ressurser. Själen och själavandriegen. — En historik äldre och nyare. filosofers forskningar ox själen, dess odödlighet och dermed i sam manhang stående frågor samt i enlighe med läran om bebodda verldar Populär framställd af Andrö Pezzani. Öfversättnin; från 5:te franska upplagan. (Stockholm A. Bonniers förlag 1868. Pris 2 rdr 335 sid. 8:0.) För att genast från början uttala ett totalomdöme öfver detta arbete, tillåta vi oss säga, att det är länge sedan vi läst något e-)Så intressant, i detta missbrukade ords allra sk egentligaste mening. För det första är det afjicke gerna möjligt att välja ett för menni iSkor mera fängslande ämne än menniskans la Själ, dess öden i en eller flera möjligen redan at genomlefvade och kommande tillvarelseforvt Mer, och för det andra torde det vara svårt r-Jatt behandla detta ämme med större hängif. venhet, på ett lättfattligare och mera spiri tuelt sätt än författaren från sin ståndpunkt gjort. Om Flammarion lyckades att med n sitt bekanta arbete, bebodda verldar, väcka n )en i vårt land ganska ovanlig uppmärksamahet; om han gjorde det för oss högst sana Bolikt, ja nästan påtagligt att verldsrymdens r millioner af kretsande, ofantliga klot isjelfva verket äro abebodda. verldar liksom vår s jord, fastän under olika förhållanden; — 1 1 Y t t j b hvilken uppmärksamhet böra vi icke då egna ett arbete, som söker att, såvidt en menniskas skumma blick förmår, spanande genomtränga de omätliga rymderna. för att undersöka, om icke dessa verldar äro befolkade med väsenden, hvilka redan trampat eller i en framtid komma att trempa tunga steg, men äfven njuta sköna stunder på vår jord. Vetenskapen, säger vår . författare, d utvidgar vår synkrets, på det att vi måtte Ikunna upptäcka bröder, der den upptäckt verldar. Med det anförda vilja vi väl icke gifva författaren i allo rätt, men icke kunna vi underlåta att påpeka ett arbete, som väcker uppmärksamhet på ett hittills kos oss så! föga kändt och behandladt ämne. ; Författaren har vid sitt ämnes behandling, ! liksom Flammarion i sitt förutnämnda ar ! bete, utgått från den åsigten, att en idå, ! som bevaras genom tidernas lopp och om-: fattas af de utmärktaste inteliigenser nödJ vändigtvis måste hafva sin betydelsefulla sida. ! Han har derför också, i likhet med samme ! författare, företagit sig en forskuing i hätderna för att finna spåren af den läras gång IS genom tidehvarfven, hvilken han förfäktar.!! Han har dervid funnit, att hans lära är ! nästan lika gammal som de äldsta tradi-)! tioner. Hon har varit hyllad af hinduer, å egypter, judar, greker, romare och flera andra folkslag i gamla verlden; hon har omfattats 5 af de första kristna, namneligen den store? kyrkofadren Origenes; hon har med stor! ifver och vältalighet blifvit förfäktad afk många den nya tidens utmärkta män, sär-S5 skildt fransmän, af hvilkas framställningar) I i ämnet författaren meddelar rikhaltiga ut-)k drag, som delvis höra till det sublimaste och)! vältaligaste vi nyligen läst. se Särskildt fästa vi uppmärksamheten vid ! författarens framställning om mysterierna, n såsom lärorik och underhållande. Mysterierna k voro, som bekant är, slutna sä kaper, ordnar, ; di der vissa hemliga, för den sto kanta, läror inhemtades. Enligt författarens d framställning. voro dessa lärorna följande: vi 1:o om verldarnas flerfald och jordens rotation; såsom denna lära sedermera framställdes af Copernicus och Galilei. 2:0 om Guds ephet samt 3:o om själens flerfaldigas tillvarelseformer och successiva pröfningar. Denna sista eller läran om odödligheten ansågs af let skäl böra döljas för menigheterna, att lessa icke skulle bära våldsam hand på sig jelfva, för att från denna sorgernas och tåt arnes boning svart komma till ett bättre ö if. Vederbörandes fruktan var i detta hän-s eende så allvarsam, att Ptolemens Filadelso us, då filosoferna ville offentliggöra läran he m själens odödlighet, befallte tillstängande öf i deras skolor, — på det hans stater icke stc kulle blifva folktomma. Exempel i den ruktade riktningen saknades icke heller. R Sfter en föreläsning af Hegesias om odöd-R9 igheten, dödade sig filosofens lärjungar, för tt desto förr hinna det lif, deras mästare ofvat dem efter döden, Hvad själavanringen beträffar, så ansågs den i allmänhet åsom en själens öfvergång från en genomfvad -tillvarelseform till en annan, hvarvid) . on iklädes antingen djureiler menniskoa kepnad, allt efter hennes föregående uppDe jrande. Emot möjligheten, att menniskoå älen, skulle kunna uppträda i djurkroppar, 2 pponerar sig dock var författare på det estämdaste, Hans lära är i korthet följande. När man r de ofantliga olikheter i moralisk och intelktuel själsdaning, som visar sig bos olika enniskor; buru det ena barnet från sin späaste ålder utvecklar företrädesvis goda anig och egenskaper, det andra deremot näan endast dåliga; huru den ene föds såsom ni den andre såsom idiot; den ene rik och en andre fattig; den ene frisk och skön, en andre sjuklig och vederstygglig att åse; hvaraf skola alla sådana olikheter förkla8? Arfsynden utgör ingen tillfredsställan? förklaringsgrund: den kan öfverhufvud taicke alls gillas, enär den förutsatte en ttvis Gud, som för samma våra förfäders vott skulle hemsöka menniskorna med så olika Det finnes, menar f., ett. sätt att klara dessa skenbara tvisor, hvilket -— samma gång tillfredsställer menniskansoch reställning om Gud såsom rättvis och bättre omf 1 något annat ger en tilltredsställande lösfull ng af många andra svärlösta problemer, — tid, h hvilket just af denna orsak måste vara) och n riktigaste. Detta förklaringssätt är föltor nde: Födelsen till denna jorden är icke en )förd :gynnelse att vara till, endast ett ombyte tillvarelseform. Menniskorna hafva en ng blifvit skapade med samma anlag, med het att utveckla dessa anlag och med upp(t att genom en rad af pr fningar, smångoim allt mer och mer närma sig full Fre mligheten och saligheten. Den ene har då vecklats till ett bättre den andre till ett) D mre. I mån af sin utveckling hafva delatt refter blifvit förflyttade till en annan verld, hva gre eller lägre, iklädde andra kroppar, dergån les genomlefvat ett lif och vtterligara dor! att