args; Sonen ae sitt första steg för att tvinga si sea, fram på onstnärsbanan, har modren en lite . vilmangelbod vid Kristianshavn. Der författ Are, , I den unge Hlifvande skådespelaren och förfat got I taren sitt första drama, 18 år gammal. Un aflder det att han hjelpte modren med ai och mangla, utarbetade han de särskilda scenern —g, i detta stora, enligt den tidens mod förfär Fill Il ligt öfterspända sentimentalitetsdrama, oc delhvarje gång han sköt in en ny stock unde om I mangeln, upptecknade han i fönstret de un att) der manglingen diktade scenerna. Drama oe1 hade egentligen tillkommit, på det att ha engenom dess insändande skulle kunna rikt: teaterdirektionens uppmärksamhet på sig oci derigenom möjligen få sin högsta önskan upp. fylld, nemligen att bli anställd såsom ele vid den k. teatern. Men som hans styck blef förkastadt, måste han också på andr vägar söka nå sitt mål, ty på denna miss. lyckades det. Men han var oförtruten. Skå despelare skulle ban bli, och slutligen lycka des det honom också trots den dåvarande teaterchefen, grefve Holsteins motstånd at tå tillåtelse att agera statist vid teatern. Der derefter följande afdelningen af hans bok erbjuder företrädesvis mycket af intresse. Over: skou, hvars personliga älsk värda egenskapei förskaffade honom många vänner, kom snar i mer eller mindre nära beröring med alla den tidens stora skådespelare och författare och han förstår att på ett karakteristiskt sätt berätta hvad han upplefde tillsammans med dem. Småningom — om också blott långsamt — visade sig hans dramatiska anlag allt tydligare och tydligare; Holstein kunde derföre icke längre sätta sig emot, att han d finge en repertoire. Då och då gjorde hän väl lycka, men någonstor skådespelare blef han aldrig. Mera. betydelse fick han under en något senare tid såsom författare dels af iv komedier och dels af ett större förtjenstfullt m re ra n tt n a kJ II te a j ling skulle kunna åstadkommas. Utgifvaren I har derföre hjelpt sig, så godt ban kunnat! I Han har upptagit ;rof på all möjlig. slags: verk: Den dauske Skueplads Historie,. Den jsista delen af hans bok handlar om denna tid, och .synnerhet är berättelsen om tillkomsten af håns första originallustspel intressant. Såsom bekant är, lyckades det honorå länge att bevara sin anonymitet; hemligheten, att det vär han, som håde skrifvit alla de lustspel, som spelades på den tiden, delade han blott med en enda, och det var — konuug Fredrik VI. Huru denne blifvit hans förtrogne, berättar Overskou mycket roligt. Boken går blott till års 1830, och man kan derför möjligen vänta en fortsättning. Ett annat verk af icke mindre intresse var bebådadt till julen, nemhgen Sören Kirkegaards dagböcker, redigerade af H. P. Barfod, bekant genom sin lilla vackra bok: Efter en Reisen, Man kan likväl icke hinna få dem utgifna förr än på nyåret, och den läsande verlden bar således den glädje, som de otvifvelaktigt skola skänka, in mente. Tryckningen är dock redan börjad, och samlingen skall derför möjligen bli färdig från rycket under de första månaderna på det nya året. Jag nämnde ordet samlingar och kommer. derigenom att tänka på en samling af annan natur, hvilken denna jul har bjudit på. Det; är ett urval ut den unga norska litteraturen under titeln: Norsk Lyrik. Boken är om-; kring 400 sidor diger och innehåller skaldesty ken af en stor mängd författare. Detta torde utan tvifvel förundra mången, och man kunde invända, att ju endast ganska få norI ska skalder ha uppstått efter skilsmessan från Da: mark samt att flera af dessa t, ex. Björnson och Ibsen ännu icke ha utgifvit dikstamlingar. En sådan förundran är också fullkomligt befogad; det vill synas som om stoff icke skulle finnas, af hvilket en dylik samunderhaltig poesi och af alla möjliga under-! Ihaltiga författare samt har, hvad de goda angår, måst hemta stoffet öfverallt ifrån i spridda böcker och tidskrifter, Blott i af-l seende på Welhaven, Wergeland och Munch , I har det varit möjligt att göra ett urval, och utgifvaren har också varit ganska lycklig il, hvad han gifvit oss af dessa skalder. En samling af åter annan art har Robert, Watt utgifvit under namn af Figarov. Hans I veckoblad med detta namn upphörde, då han 1 öfvertog hufvudredaktörsbefattningen för Da: jens rr men han har dock icke velat I c elt och hållet lemna sina fordna läsare i sticket och derför bjudit dem på denna ny-; årsgåfva, som innehåller bidrag af många D gamla medarbetare i veckobladet och för öfI rigt har att framvisa en på namn ingalunda 1 fattig innebållsförteckniog. Den innehåller utom Watts egna roliga: bidrag berättelser och skaldestycken af Carl Andersen, H. C. Andersen, F. L. Hödt, A. Munch, Böttcher samt slutligen en liten studie af Wilhelm Möller, fint utarbetad såväl i tanke som il8 form, blarfd det bästa, som samlingen upp-u tager och en af de utmärktare småberättel-—ser, som på lång tid sett dagen. e Jag nämnde, att Carl Andersen hade lem-h nat bidrag. Han har äfven sjelf till dennat! jul utgifvit ett band dikter: Lys og Skyggen, ft hvilka likasom författarens föregående arbefå ten mindre utmärka sig genom tankedjup och stor poetisk åskådning, än genom en mild, hjertlig sinnesstämning och en älskvärd blick för alla det dagliga lifvets små, men karakteristiska drag, Man skall i boken äfven finna några minnen från författarens resa i Sverge i sommar. Äfven en annan af våra yngre skalder har denna jul bjudit på en ny diktsamling, det är af Chr. Richardt, hvilken på den senaretiden har vunnit så stor popularitet, och äfven är i besittning af en friskhet, 1 djerfhet och formskönhet, som äro sällsynta. Bland de många mindre dikterna, af hvilka några äro kända från åtskilliga samlingar, finns denna gång äfven en större, en versi-ta ficerad saga: Tornerose. Ehuru skalden m tydligen på ett ställe — det, då harpan bryer ter tornmuren, derför att hon är vigd af vat-kc ten från Jordans Hod — icke fullt har sett, hvad som kunde läggas in i denna vackra gå saga, är dock detta skaldestycke ända ige-Ci nom så fuilt af behag och poesi, att manlIö nödvändigt måste räkna det bland det bästa, fa som man hittills har fått från Richardts hand. lig Formen är till på köpet så fint utarbetad,so att man svårligen kan uppleta en enda rytm, k en enda vändning, som man kunde önska ge annorlunda. A Vackert är också ett af O. C. Lund ut-ta gifvet skaldestycke: Ilintekorset, hvilket sk spelar under Kristian IV:s dagar och gifvervi en fulländad bild af denne folkkäre konungs kc lif och tid. bl Mycket misslyckad är deremot en berätde telse: Högholt af författaren till: Breve di fra Helvede. Boken är en tendensskrilt iS1 allra strängaste mening, har alldeles ingen-m ting med poesi att skaffa och är till på kö-!D pet oklar i allra högsta grad, en väfnad afk: ;fverspända doktriner och botpredikande ulby raortodoxa fantasier. Det måste anses mycst: ket olyckligt, att författaren har kommit inga på denna afväg, då de enstaka ställen i bo-ve cen, der man icke märker tendensen, ärope verkligt vackra. Så t. ex. en skildring afue Lucretia Borgia i all hennes yppighet och tel rällust, hvilken är utförd med fulla, karak-lra: eristiska drag. Boken är en samling afltv nindre berättelser, samlade inom en ram på l ve let sätt, som först begagnades i Tusen och A: n natt, och som sedermera användts aflmc nånga författare, t. ex. af Almqvisti Törni ku osens bokn. Ge de OR ta Zz nea