ville komma tillbaka? Hon svarade att hon skulle göra det och lemnade huset för att vandra omkring på gatorna i denna stad, der hon icke längre hade något hem. Hon undvek Nötre Dame och dess granuskap och gick bort till Saint Owen. Hon gick in i den lilla trädgården, som omgaf kyrkan, och satte sig ned der för att hvila, och medan hon satt der, tänkte hon: Vi kunna inte stanna här. Hvarföre skulle vi också göra det? Han har glömt mig. Jag får finna mig i mitt öde och komma ihåg att jag sjelf valt det sådant det är. Vi få återvända till Irland och slå oss ned der. Han har glömt och förskjatit mig! Jag skall låta honom känna och veta att om jag gaf honom min kärlek utan att han bad mig om den, kan jag också besegra den och, om så erfordras, rycka upp den med rötterna ock likväl tortfara att lervan Hon kunde göra det, men det var hårdt. För öfrigt hade Dora icke väntat detta. Få vinnor synas första att kärleken, äfven om det är en stark och häftig kärlek, endast är eå af de många dragen i en mans lif. Och mr Templemore .hade så många saker att tänka på! Han hade sitt barn, han hade sina fattiga, sina studier och sina konstsaker. Så passioneradt han än hade älskat Dora, kunde denna passion dock aldrig ha upptagit honom mera än för en tid. Han hade visserligen, icke burit sin hustrus flykt med ;den föraktfulla likgiltighet, som hon hade -tillskrifvit honom; hans efterforskningar hade varit oförtrutna, hans smärta hade varit stor; men måhända hade han öfvergifvit de förra i förtviflan, och kanske var det ett trött stillestånd i den sista; ty ehuru hon var honom så nära, hade han dock icke lyckats att fiona henne, — Han föraktar mig) tänkte Dora med sväl