Aftonbladet – 23 december 1868, sida 2

Mm MM LLA AALJLNR Idags; — jag måste säga henne det, tänkte mrs Courtenay. Men Dora gaf henne icke tillfälle dertill. Hon smög sig ljudlöst red utför trappan och sade sin mor farväl genom att knacka på fönstret till salen, i det hon skyndade förbi. Mrs Courtenay öppnade visserligen fönstret och ropade på sin dotter; men det var förgäfves. Dora hade redan vändt om hörnet och hörde icke eller ville icke höra hennes rop. ålen börjar att bli en bra olydig flickan, tänkte mrs Courtenay helt stött. Det är inte underligt att hon uppför sig så mot mr Templemore, när hon kan bete sig så der emot mig. v Men mrs Courtenaysvrede lefde aldrig länge. Så småningom lade den sig, och ehuru hon tyekte att hon blef bra illa behandtad, sökte hon likväl tröst i en patience. Men den kortlek, som hon så förtrytsamt hade tagit undan Doras bänder, tycktes henneicke rätt ha lycka med sig. Jag skall nu lägga om någonting,, tänkte hon, soch taga. en ny lek. Om den går ut första gången, så betyder det att mr Templemore snart kommer och hemtar oss. Om den inte går riktigt ut, som väl är det troligaste, så betyder det — ja, så betyder det att vi få vänta, förmodar jag, och om den inte alls ... Mrs Courtenay, som hade rest sig upp för att gå efter korten, stannade hörvid ett ögonblick, med handen på låset, och blef stående en smula rådvill. Hon hörde icke till dessa djerfva andar som gerna sätta allt på ett kort och anförtro allt för mycket åt slumpen, och dertöre betävkte hon sig på ett tredje alternativ; som hvarken skulle vara tur eller otur, ocly tänkte: Ja, om den irte alls vill gå ut, så är det ett säkert tecken till att mr Templemore inte vet någon