Aftonbladet – 23 december 1868, sida 2

; Men, kära mammap, sade hon muntert, vär han inte bryr sig så mycket om mig, latt han kommer och ser efter mig, så kan jag ju inte göra någonting deråt, eller hur? Och det tjenar ingenting till att vara ond eller ledsen för det; — du kormer ju ibåg att han inte gifte sig med mig at kärlek. Men hur kan han veta hvar du är? frågade, mrs Courtenay förtörnad. Säg mig det. Åh, det kommer han nog underfund med, om han lävgtar efter mig,, svarade Dora med en täck knyck på sitt ljusa hufvud. Doran, sade mrs Courtenay med all den högtidlighet (och vi måste åter upprepa, att denna icke var synnerligt stor) hon förmådde inlägga i blick och min, börjar du att bli lättsinnig, barn? Du tycks verkligen inte ha något begrepp om en hustrus ställning och pligterl Men, kära mamma, genmälte Dora gladt, jag var ju hustru en så kort tid! Lätt om hjertat vet du ju också attjag ständigt varit. Ja, mr Templemore sade en gång, att det var liksom att ha solsken i rummet att ha mig der, en så strålande varelse var jag. Ty du vet ju att han brukade säga en hel hop vackra saker till mig, fastän ban hela tiden älskade mrs Logan. Jag förmodar äfven att dylika sol-flickor inte ha särdeles djupa känslor. En annan flicka skulle kanske sörja och jämra sig derför att mr Templemore inte kommer; men jag tycker att det är mycket bättre att vara munter och glad, tillade Dora med ett af sina täckaste leenden. Jag-har aldrig kunnat bli rätt klok på dig, Dora, sade mrs Courtenay och såg helt förbryllad ut; nej, det har jag aldrig kunnat bli. Du förgudade Paul, men då vi förlorade honoin. — tillade mrs Courtenay med en viss skälfning i rösten.