Aftonbladet – 21 december 1868, sida 2

Angel m. i. orter. UTRIKES. FRANKRIKE. Telegrafen har i dessa dagar meddelat underrättelse om en ministörförändring i Frankrike. Markis Moustier, som stått i spetsen för utrikesärendena sedan den 2 Okt. 1866, har efterträdts af markis Lavalette, hvilken fungerade såsom utrikesminister under mellantiden mellan Drouyn de Lhuys afgång och Moustiers tillträde till denna plats. Lavalette är en bland det franska. kejsardömets mest ansedda statsmän; han är senator och medlem af det hemliga rådet. Han började år 1837 sin diplomatiska bana såsom legationssekreterare i Stockholm, och hans utmärkta egenskaper förde honom hastigt framåt. Efter att ha varit generalkonsul i Alexandria och sändebud i sel, utnämndes han år 1851 till ändebud i Konstantinopel, en plats som blott gifves åt framstående diplomater och i Frankrike betraktas såsom ett inträdeskort till utrikesministören. Den vigtigaste post, Lavalette derefter beklädde, var sändebudsbefr.ttvingen i Rom, hvilken han öfvertog i December 1861. Thouvenel var då utrikesmiuister, och Lavalette understödde af all sin förmåga dennes politik i Rom; när Thouvenel år 1862 öfverlemnade utrikesportföljen till Drouyn de Lhuys, tog äfven Lavalette afsked från sändebudsplatsen i Rom. Han har äfven varit inrikesminister, och visade då temligen stor liberalitet mot tidningarne, hvilka på den tiden helt och hållet berodde af administrationen. En annan vigtig förändring i den franska ministören är, att Pinard lemnat inrikesministören, som öfvertagits af Forcude de La Roquette, hvilken i nära två är varit minister för handel, åkerbruk och de allmänna arbetena. Den nye inrikesministern anses för att vara en af Frankrikes förnämsta administrativa förmågor. NORD-TYSKLAND. Grefve Bismarck har nyligen varit i Dresden på ett kort besök, för att gratulera den gamle konungen på hans födelsedag, säges det officielt, men man vill ej tro att Bismarck för så litet gjort sig det omaket att företaga resan till Dresden under denna årstid. Politiska motiver anses ligga till grund för resan och en korrespondent från Dresden till Veue Freie Presse försäkrar, att afsigten med resan egentligen gällt att förmå det sachsiska. hofvet att af-tå från att hafva särskild diplomatisk representation. På Bismarcks begäran har preussiska landtdagen nyligen gif-vit sitt bifall till öfverflyttandet atdet pr siska utrikesministeriets budget till förbundsbudgeten. Skall detta beslut praktiskt motsvara den afsigt hvari det är fattadt, skola också alla medlemmarne ar nordtyska förbundet göra detsamma, och göra de det, så har en särskild diplomatisk representati yn, åsom t. ex. Sachsens, icke längre någon betydelse. — Det är klart att konung Johan skall med tungt sinne afstå denna vista symbol af suveräniteten, hvars upppifvande naturligtvis skall hafva till följd alla främmande diplomaters återkallande från Dresden och derför har grefve Bismarck kommit i egen person för att förma konungen 24 Sachsen äfven till denna eftergift. Om Ionungen skall låta förmå sig härtill, komm-sr att bero af många omständigheter. Det Bismarckska schackdraget anses vara föruämligast riktadt mot Österrike, der delegstionen för ej länge sedan med betecknande eftertryck antagit upprätthållandet af Aen österrikiska sändebudsposten i Dresden, . . SPANIEN, Resningen i Cadix är slot, men tyvärr ha dermed ännu icke ingnet och ordningen ätervändt i Spanien, De underrättelser, som isynnorhet Times meddelar från den yrenciska halfön, lemna knappt något tifvel, ått resningen ingalunda varit det reaktionära, utam tvärtom det republikanska partiets verk. Detta visar sig af det stora deltagande, som alls epublikanska komitåer i Spanien röjt för respingen i Cadix, och den hållning, som cen alkomiten i Madrid ansett sig böra intaga. före denna resnings förqväfvande. Det, vill synas, som om det republikanska pärtiet väl understödt den provisoriska reger igen i Madrid genom förklaringar, adresser 0. s. Van men i sjelfva verket hoppats att genom händelserna i Cadix kunna komma till styret. Den 11 på aftonen, då man i Madrid visste, att striden i Cadix åter skulle begynna, begaf sig en deputation från den republikanska komiten till den provisoriska regeringen fö, Mt begära, att två af republikanernas fam. stående ledaro, Figueras och Castela:r, skulle upptagas I regeringen, emedan uetta skulle vara det säkrasto medlet att kafva resningen Cadix, Marskalk Serrano och amiral To-pet svarade, att regeringen blifvit utseda 2onom allmän folkomröstning, och att hon lerföre måste framträda för cortes i sin ursprungliga sammansättning. På republika nernas förslag om em fredli uppgörelse 1avå nsurgenterna i Cadix svarade de, att en för. ikning icke kunde beviljas menniskox, som svipit till mot den Jiberalaste af alla ngr de förut lugnt bade funnit sig id en dålig regering. Att detta svar icke illfredsställde republikanerna, var nätuiriigt. Om resningen i Vadix hade segrat, skull do tan tvifvel hp uppträdt annorlunda i Madrid; Nn barikadstrid på bufvudstadens gator hörde oke tyll omöäjligheterna. Nu hav ett stilletånd tillsvidare inträdt i deras förehafvan-. on, men regeringens ställmlag har blifvit svå. are än någonsin. Dem proklamation, som itfärdades den 12 devnes af general Caballero le Roda til Vadix? invånare och som förnådde insurgenterna att gifva sig på nåd. ch onåd, var af följande ianehåll; En revolution, understödd och underhållen af iemliga fiender, beswdlar med blod gatorna i er köna stad, mena har icke funnit något medhåll å balfön. Jag har kommit för att Gväfva den ped alla do medel, som regeringen aar ställt till vitt förfogande. Nedläggen vapen, så skola edra f bli förskonade, det lofvar jag er på regeriaens I an ty I kunnen låta Då hennes mildhet. )et är det enda sätt, hygrpå insurgenterna kunna: ndgå att bli be nälade med yttersta stränghet. ag beviljar betsnkotid till i morgon middag, på. et att gubbar, qvinnor och barn samt alla fredFa madlkoantama må kenan 1 VR