Der obotligt sjuka på Balarö skans. Två år ha förflutit sedan vi anropade välgörenheten för ett EA fruntimmer, som i Febr. 1861, då 21 år gammal, träffades af ett slaganfall, efter hvilket hon genast fjettrades vid sängen, emedan hela kroppen sammandrogs, så att knäen stödjas mot bröstet med benen bakåtböjda, I nära åtta år har hon intagit en ställning, hvarken sittande eller liggande, med kroppen framstupa inbäddad i kuddar. Under loppet af hvarje dygn hemsökes hon af.:8 3 10;krampanfall, oberäknadt de, som vg äfven af det obetydiigaste buller ; etter starkare buller är det icke sälsynt att krampanfallen blifva väldsammare ych fortfara 1 ) 2 dygn. Sällan är hon fri Svanvärk i bröst och rygg, och den enda Omn Kon får, Astadkommen genom morphin, af å 2 timMar mot morgonen. Sjukdomen pvöröfvade Hönne både synoch talförmåga öch, vestra armen förlamades. Hon kan etidast röra hufvudet och högra armen, med hvars hend hon gör sig förstådd för den som vårdar henne. Vid pingsttiden 1867 förunnades henne en stor glädje: genom läkarens outtröttliga bemödanden lyckades hon att få det högra Ögat brukbart; efter tre-och ett halft års fullkomlig blindhet, kan hon nu ge, rampanfallen äro mindre våldsamma, då den djupa tystnaden, som omgifver henties ödsliga bostad ute på Dalarö-skans, icke genom buller blir störd. För henne är denna tysta bostad en välgerning och absolut behöflig. lennes föräldrar äro fattiga och måste arbete för sin utkomst i hufvudstaden, Det är derföre som man återigen nödgas anropa de välgörande om hjelp för den oboWigt sjuka å Dalarö skans, om bjelp till föda, medikamenter och skötsel. Gåfvor mottagas på Aftonbladskontoret vid Mynttorget.