Aftonbladet – 19 december 1868, sida 3

DUR LUF alle UU JSELUALIS UppPReEtaSsBsr het. Dansk jullitteratur. (Korresp. till Aftonbladet.) Julbokmarknaden närmar sig nu sitt slut; de flesta estetiska arbeten, som denna gång skulle se dagens ljus, äro redan utkomna, och man vet i alla händelser fullkomligt tillräckligt besked om dem, som väntas. Det torde derföre kanske vara lämpligt, att jag i dag meddelar allmänheten en öfversigt öfver hvad denna bokmarknad har fört till torgs. Alira först måste jag då nämna Goldschmidts : Smaafortallingern, af hvilka några ju också äro kända i Sverge genom de öfversättningar, som ha stått och tiil:en del ännu stå i Ny illustrerad tidning. Goldschmidt är för närvarande en af våra populäraste författare, en bland dem, hvilkas böcker erhålla den största spridning, och hvilkas författareverksamhet värderas högst af alla. Och han fö tjenår en sådan popularitet. Ty han är tvifvelaktigt den af alla våra författare, som är att i den klaraste och fyndigaste form framställa de djupaste och största tankar. Hans stil är icke rik och smyckad med bilder; tvärtom är den enkel och rättfram, likasom vore den hemtad direkt ur hvard lifvet; men just derför är den också så ligt anslående och begriplig. Och ändock är behandlingen af denna stil så konstnärlig, så friskt utbildad, att det är, som vore hvarje ord idealiseradt. Men detta är också just uppgiften; vägen är: från den råa naturen genom konsten och så åter tillbaka till nauren. Karakteristisk för Goldsehmidts stil vr den upplysning, som han en gång gaf en ung begynnande författare, som hade gjort en studie efter honom: Begagna aldrig adiver., sade han, det gör jag icke, och det är hela hemligheten af mitt skrifsätt. Denna regel skulle säkerligen många danska — och kanske ännu flere svenska — författare ha godt af att lägga på hjertat. Goldschmidt hemtar alltid sina berättelser direkt utur lifvet; samma enkelhet och rättframhet, som ligger utbredd öfver hans stil, återfinner man i innehållet af hans berättelser. Och ändock gifver t. ex. hvar och en af de nu utborimande småberättelserna i stora, fulla drag en hel sida af det menskliga lifvet, en i stort som smått lika mästerligt genomförd karakteristik af en hel klass af menniskor. Jag vill i detta afseende endast hänvisa till den första af berättelserna: Simon Levin. — De två första häftena af dessa berättelser äro redan utkomna för någon tid sedan; det tredje utkom i går, och det fjerde skall början af nästa år skänka oss. Dermed är ngen tills vidare afslutad. E Idre författare har H. C, skärf till jullitteraturen, och den alunda ringa. Hela fyra band: Samlede ha blifvit I Ga till de äldre, och i dessa (25:te—?? qe auden) finnes icke så litet nytt så t. ex. en af resebilder från Partagal. skrifna i he ring pe a Portugal, skrifna i -.ctarens bekanta egendomutom innehåller detta tillägg PE ortattar samlade skrifter alla hans anttills skrifna Nye Eventyr og Historier samt några andra, hittills outgitna småsaker, bland dem en särdeles intressant beskrifniog öfver sagornas tilikomst och fortskridande. Sedan de hade utkommit, öfverraskades man ytterligare genom att plötsligt få höra en py större saga vara författad af den gamle, men alltid oförtröttade skalden, och för några dagar fick man tillfälle att göra bekantskap amma, då Andersen sjelt uppläste den i studentföreningen. Den heter: Dryaden och har samtidigt med utgifningen här hemma blifvit tryckt i en amerikansk tidskrift. Den kan räknas bland det bästa, som skalden på den senare tiden har skänkt den Iden, om den också på ett och anar något af de rätta, gamla allande omedeibarhet och kedom. Handlingen är förden senaste franska verldsutställnindigt är det, att H. OC. Andersen trots sin höga alder ännu förmår frambringa skaldeverk af ett så oomtvisteligt värde, och ännu märkvärdigare, att han icke beller i rent kroppsligt afseende har förlorat det ringaste af sin helsa och lifskraft. StänI digt glad, ständigt vid godt humör, går han omkring här i Kjöbenhavn, älskåd såsom menniska af alla, som känna honom, och beundrad, ja, jag kunde gerna säga tillbedd såsom författare af alla, de simplaste så väl Isom de förnämsta. Var han förbisedd och tillbakasatt i sin ungdom, så har detta nu I blifvit honom rikligen ersatt. . Reseskildringar kunna endast få skrifva så .Isom Andersen. Men han har hittills nästan I varit den ende af våra författare, som kunde I göra det. Nu till denna jul tyckes ändtligen en annan värdigt träda i hans fotspår. Det är pseudonymen Carit Etlar, hvilken äfI ven torde vara svenske läsare bekant genom några öfversättningar. Ett utdrag ur den I bok, som jag här syftar på, har till och med I varit tryckt i Ny Illustrerad Tidning, innan Iden utkvm här för kort tid sedan under ti-teln: Arabere og Kabyleren. Det är en följe t reseski!dringar af verkligt värde. Allt öl å lifligt och karakteristiskt berättadt, at -I det är för läsaren, som om han sjelf följ timed på resan, sjelf fördes på ångfartyge ver Medelhafvets gungande yta mot Algeriens klippiga kust, sjel: steg iland på dessa gamle historiska stränder och sjelf rörde sig i dett: brokiga menniskohvimmel, sjelt färdades dessa fantasirika trakter, der verkligheten: stora tafior sväfva förbi en likt präktiga sy ner i en dröm, dem man kan tro på i de ögonblick, man ser dem, men som derefte tyckas vara minnen från sagans land, tafior hHemtade från Tusen och en natt. formel i d skildringar är dertill särdeles lyckad författaren säger hvarken mer eller mindre än -han skall, men just jemnt hvad som ä nödvändigt för att i korta, målande dra ; göra det åskådligt, som skall bli lefvande fö h läsarens. fantasi. Den förunderliga, dröm mande melankoli, som trots den färgrik blomsterverlden, trots den glödande solen hvi lar öfver Afrikas invånare, är framställd me stor trohet. äro äfven de medfödda stoltheten och slan bos ara den naturliga värdigheten skildrade s att man rätt väl för: örfattarer d dessa tiggare i rikedom och ö! all du tro, att du befinner di 3 kö Re FT dk adloded ad